- Project Runeberg -  Våra ord : deras uttal och ursprung /
50

(1979) [MARC] Author: Elias Wessén - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - B - boren ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ombildning av ty. Stutzuhr med samma
bet., till stutzen avskära, förkorta, kapa,
Stutzer kort och brett föremål; jfr
studsare

boren [-å′-] född: fsv. burin, borin, perf.
part. av bära i bet. ’föda’ (i denna
användning dock snarast lån från likbet.
lågty. boren, ty. geboren född)

borg: fsv. isl. borg; gemens. germ. ord
(ty. Burg, eng. borough), besläktat med
berg

borga ansvara för; låna: fsv. borgha,
av likbet. lågty. borgen (ty. borgen),
urspr. ’giva akt på, skona’; trol.
besläktat med bärga; jfr borgen,
borgenär

borgare: fsv. borghære, av lågty. borgere
stadsbo, bildn. på borg. Härtill
borgerlig, borgerskap

borgen: fsv. borghan, isl. borgan; subst,
bildat på verbet borga (möjl. efter
lågty. mönster)

borgenä′r [el. bår′j-] fordringsägare: bildn.
till borga i den äldre bet. ’låna ut’

borgfred inom en borg gällande
rättsskydd; överenskommelse att t. v.
inställa partistrider: efter lågty.
borchvrede, ty. Burgfriede med samma bet.

borgis [bår′gis, bår′jis] (ett slags
tryckstil; kägeln mäter 9 punkter): av ty.
Borgis med samma bet.; av fra.
bourgeois borgare

borgmästare: fsv. borghamästare, äldre
borgharamästare den främste bland
(stadens) borgare; efter mlt. borgermester
(ty. Bürgermeister) med samma bet.; jfr
jägmästare

bo′ricka åsna: av fra. bourrique dålig
åsna eller spanska borri′co, borri′ca åsna;
av senlat. burri′cus liten häst

bornera [bårne′ra] fradga: jfr holl.
borneeren med samma bet., en bildn. på
subst, born brunn. Härtill borny′r skum,
fradga; bornerad uppblåst, pösande

bornerad inskränkt: av fra. borné, perf.
part. av borner begränsa, bildat på borne
gränssten, fornfra. bosne; av ovisst
ursprung

borra: fsv. isl. bora; gemens. germ. ord
(ty. bohren, eng. bore), som återfinns i
andra indoeurop. språk; jfr näsborr,
perforera

borre: fsv. no. borre; av en rot med bet.
’spetsig; sticka’, som återfinns bl. a. i
borst och borste; abborre,
kardborre, ollonborre

borst: fsv. borst, isl. burst, gemens. germ.
ord (ty. Borste, eng. bristle); se borre

borste: fsv. borste, isl. borsti, avledning
av borst

bort: fsv. bort, brot; egentl. ack. av fsv.
bröt (isl. braut) (uppbruten) väg, alltså
’i väg’; besläktat med bryta; jfr
väck

borta: fsv. borto, isl. brottu; egentl. dat. av
fsv. bröt, se bort

bortovaro: böjd kasusform av fsv.
bortovara (gen. dat. ack. -varu) med samma
bet.; oftast i prepositionsuttryck som
under hans bortovaro; fsv. vara varande,
vistelse, till 1 vara; jfr från-, när-,
sam-, tillvaro; värjo, salu,
utsaga

bortskämd: egentl. perf. part. till
skämma bort genom för stor
efterlåtenhet skada; se skämma

bo′rup (en kortspelsterm): trol. efter ett
personnamn Borup

bosch [-å-] strunt, skräp: trol. av eng.
bosh, av turkiska bosch oduglig,
värdelös

boskap: fsv. boskaper hushåll, bohag,
boskap, no. buskap; sammansättning av
1 bo och den vanliga senare
sammansättningsleden -skap beskaffenhet o.
dyl.

1. boss [båss] ledare av ett partis
valorganisation (valboss): av amer. eng.
boss med samma bet., av holl. baas bas,
mäster, eg. farbror

2. boss [båss] halmavfall o. dyl.: fsv.
bos, no. bos; av oviss härledning; jfr
byssja

bostad: sammansättn. av 1 bo och 2
stad i betydelsen ’ställe, plats’

boston [bås′tån] (en dans): efter den
amer. staden Boston

bosätta sig: även sätta bo, vartill part.
bosatt och subst, bosättning; da. bosætte
sig
(bosat, bosættelse), no. busetja seg
(busetning); till 1 bo i bet. ’bostad, hem’;
jfr boflytta, -föra m. fl.

bot: fsv. isl. bót, gemens. germ. ord (ty.
Busse, eng. boot) med grundbet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:51:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varaord/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free