Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
317
intresse; stupade öfver kuttingar, blef halfqväfd af
nedhissade balar och utan omständigheter undanföst
af arbetskarlar, hvilka sågo ut, som om de hade
tänkt: "hur tusan har hon kommit hit!" En regn-
droppe få hennes kind återkallade hennes tankar
från svikna förhoppningar vill förstörda band, ty regn-
dropparne fortforo att falla, och som hon lika väl var
qvinna som älskarinna, kände hon, att, oaktadt det
var för sent att rädda hjertat, kunde hon likväl rädda
hatten. Nu kom hon ihåg det lilla paraplyet, som
hon, i brådskan att komma åstad, hade glömt att taga
med sig; men ånger tjenade nu till intet, och det
enda hon kunde göra var, att antingen låna ett para-
ply eller underkasta sig att bli genomvåt. Hon såg
upp på den allt mer mulnande himmelen och ned på
sina röda band, som redan fått svarta fläckar, derefter
såg hon framåt den långa smutsiga gatan, och slut-
ligen kastade hon en lång dröjande blick på ett visst
smutsigt magasin med "Hoffman, Swartz & OC:o’
ofver dörren och sade sedan till sig sjelf med en all-
varligt förebrående min:
"Det är just lagom åt mig! Hvad behöfde jag
sätta på mig mina bästa kläder och komma spökandes
hit ned i hopp att få se professorn. Hanna, Jag
skäms för dig! Nej, du skall icke gå dit och låna
något paraply eller af hans vänner söka få veta, hvar
han är. Du skall traska i väg i regnet och uträtta
dina ärenden, och om du tar döden på dig och för-
stör din hatt, så är det inte mer än du har förtjenat.
Seså, framåt!"
Och härmed rusade hon så häftigt tvärs öfver
gatan, att hon med knapp nöd undslapp att blifva
ofverkörd af en förbifarande vagn och kastade sig I
armarna på en ståtlig, gammal herre, som såg död-
ligt förolämpad ut, då han sade: "Jag ber om för-
låtelse, min fru." En smula förskräckt ursäktade
sig Hanna, bredde ut näsduken öfver sina ömtåliga
band och, skjutande frestelsen ifrån sig, skyndade hon
framåt med ökad väta omkring fotlederna och många
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
