- Project Runeberg -  Våra vänner från i fjor eller Systrarne Marchs senare lefnadsöden /
316

(1872) [MARC] Author: Louisa May Alcott
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

316

«Jag förmodar, han har blifvit alldeles uttråkad
och rest lika plötsligt som han kom. Nå, det gör
naturligtvis mig ingenting; men jag tycker blott, att
han skulle ha kommit och tagit afsked af oss som
en gentleman," sade hon till sig sjelf, med en för-
tviflad blick bort åt porten under det hon klädde på
sig, en dyster eftermiddag, för att göra sin vanliga
promenad. ;

«Det är bäst, att du tar det lilla paraplyet, kära
barn, det ser ut att bli regn," sade modren, som såg,
att hon hade sin nya hatt på sig, men icke ville
göra någon häntydning på den saken.

«Ja, lilla mamma. Behöfver du någonting från
staden? Jag måste gå dit och köpa mig litet papper,"
svarade Hanna, i det hon drog ut rosetten under
hakan framför spegeln såsom en ursäkt för det hon
icke såg på modren.

«Jo, jag behöfver litet kyprad linneväf, ett synåls-
bref nummer nio samt två alnar smala lavendel-
färgade band. Har du tagit på dig dina tjocka kän-
gor och satt någonting Varmt under kappan?"

sJag tror det," svarade Hanna tankspridt.

«Om du händelsevis skulle träffa mr Bhaer, så
tag honom med dig hem att dricka te; jag riktigt
längtar efter den snälla mannen," tillade mrs March.

Hanna hörde detta, men gaf intet svar, utan
kysste blott modren och gick sin väg, under det hon
med glödande tacksamhet och trots sitt svidande
hjerta tänkte:

«Hvad hon är god emot mig! Huru bära sig
flickor åt, som icke hafva några mödrar, hvilka hjelpa
dem vid deras bekymmer?"

Krambodarne voro ej belägna i den trakt af staden,
der grosshandelskontoren, banker och dylika inrättningar
funnos, dit herrar mest bruka gå; men Hanna befann sig
i denna stadsdel innan hon ännu hade uträttat ett enda
ärende, och gick sakta framåt, liksom hon väntat på någon
och betraktade noga verktyg och jernsaker i ett fönster
och profver på ulli ett annat med det största qvinliga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:49:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vannerfjor/0322.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free