Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
59
från hemmet? O, det är visst många, många år.
År fulla med djäfvulens funder och glömska och
fökigheter i alla världens länder, år, som aldrig
fylldes af hemlängtan eller dylikt, bara af begär
att njuta. År af ungdom och galenskap, af
whisky och kärlek, tills det ändtligen kom på
mig att jag hade en kvinna i hemmet. Där är
mitt hem.
Ju längre jag står och ser in, desto bättre
skönj ef jag hennes ansikte. Hon har blifvit
gammal och det syns mig som hon grånat vid
tinningarne. I mörkret därinne sitter hon som
ett falnat minne af hvad som varit. Hvad jag
älskar detta minne.
Där var midsommardans och guldhimlar, kyssar
och svärmerier. Det är det än. Jag blir helt
varm, där jag står och fryser i vinternatten.
Hvarför går jag inte in? Hvarför står jag och
väntar? Är det inte mitt hus, min stuga, som
jag själf har timrat och drifvit i fogarne bättre
än min egen skutas spunningsnåt så att hon
skulle stå sig i lifvets stormar.
Det är för underligt. Jag kan inte gå. Har
jag frusit fast i snön eller hvad är det?
Har jag kanske förlorat min rätt att kalla
stugan min, hemmet mitt? Har den, som är
borta, ingen rätt?
Hvarför går jag inte in, öppnar vredet af
koppar, som jag själf göt i smedjan därbredvid
knuten, går in tyst och tar min kvinna i famn
och ber henne glömma, att jag någonsin glömde
D§t hade förstås varit bättre att aldrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
