Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
det förlorade himmelrikets härlighet - jag minns*
jag minns: - Där är min andra brännpunkt och
jag blir inte tokig:
Där är mitt hem. Där sitter min kvinna.
Jag ser henne genom rutan, fast isblommorna
vilja hindra mig. Vintern kom tidigt. Och jag
med. Jag seglade hem med skutan. I Nordsjön
tog stormen kahytten och kocken, men undan
gick det, gick med längtans storm till hemmet,
som jag inte visste, om det skulle finnas kvar.
Ah, jag hade varit borta många år. Man trodde
väl jag var död. Därför blef det så - vänta,
tanke!
Det är mitt hem. I fotshög drifva står jag i
smällkall natt och ser in i mitt hem. Jag trycker
näsan mot fönstret och andas på rimfrosten för
att se. Det är tjock isbark på rutan. Bara
mina två hål i rutan, där jag ser in. Hvarför
går jag inte in?
Där är mitt hem. Där sitter min kvinna vid
spiselhärden med hufvudet i händerna. Glöderna
lysa rödt som blod därinne. Ibland vaknar en
låga till lifs på den slocknande härden och
flämtar till. Och ejdervettarnes fjädrar skimra i
rödt från väggen och bösspipan glänser blank.
Sen blir det mörkt igen. Hvad väntar hon på?
Hvarför sitter hon där ensam, Hanna och stirrar
i glöden? Har hon suttit där och stirrat,
alltsedan jag for efter vårt sista famntag, som var
fast som döden?
Låt mig se. Hur länge har jag varit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
