Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Två vandringar ut i det fria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
253
dra sidan om Weisseritz ett brokigt skogsallehanda,
som skuggade den höga dalsluttningen till
höger. Terasslikt höjde sig trädens kronor öfver
hvarandra. De pyramidformiga grantop-parne läto
tydligt urskilja sig från de mer blågröna, qvastlika
silf-vergrankronorna. Den nedersta kanten bildades
af mörklöfvade, rakstammiga alar, som badade sin
fot i bäcken. Mellan dem framträngde gråhvita
grenar af i buskform växta bokar, likasom ville de
vederqvicka sina vackra hårbräddade blad i den från
bäcken uppstigande fuktigheten. Högre upp hvälfde
sig bokträdens runda löfkupoler mellan annbokens
mer tillspetsade kronor och björkarnes redan något
genomskinliga, lätta löfverk. Hvarest sluttningen
var synlig mellan trädstammarne, der visade hon sig
än fläcktals betäckt med gråa gneisblock, så att
ett uppklättrande . derstädes knappt var möjligt,
än åter var hon öfverklädd med vidlyftiga snår
af björnbärsbuskar eller beväxt med alla slags
skogsörter. Bland dessa tilldrog sig redan på
afstånd det manshöga, ståtliga Floksblomstret,
Eapatorium cannabinum, med sina findelade,
syrénfårgade blomqvastar, uppmärksamheten; allmän
König, Origanum vulgäre, bildade vid den förra örtens
fot krusiga små blomgrupper af starkt brun-violett
fårg, och öfver dem höjde sig Mjölkörtens, Epilobium
angustifolium, spensliga stjelkar med sina långa
purpurröda blomklasar, hvilkas fyrskaliga kapslar
redan började att åt vin-darnes nycker öfverlemna
sina fjunförsedda frön.
Vi slogo oss ned på en naturlig klippbänk vid sidan
af väx skuggiga väg, för att utan fara att snafva
kunna skåda dit-öfver till det vackra, i fullt solsken
liggande skogssceneriet, hvilket nedtill begränsades
af Weisseritz, som, här ännu hade hela sin lilla
vattenrikedom samlad. Mellan strandens infattning af
alar samt foten af bergväggen på andra sidan låg en
smal ängsremsa, men som bortskymdes af alarne. Denna
alarnes afsöndring från skogen medförde nu för
oss’den fördelen, att just alarne ensamma träffades
af skuggan från ett moln och derför framstodo såsom
en mörk förgrund till den belysta, mångfårgade
skogsväggen. Blott på ett ställe fanns ett afbrott i
den jemn-höga raden af alar, hvilket tillät en fläck
af äen saftigt gröna ängsremsan framskymta. Jag tänkte
på landskapsmålarne, hvilka skulle haiva farit fram
öfver den sköna taflan med deras allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
