Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vägen till anden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-"’ -’.’ :r . ’. " .>.’ ".’" "-; -’
. .
’ , 57 ,
och dervid såg hon med en strålande blick på sin
man - «men just det är det, som jag i dag har lärt,
och soto i dag har blifvit for mig en pligt: att i
hvarje arbetets alster, som kommer 4 min hand, ära
arbetet. Derför, bäste herr Stein, mottag med denna
handtryckning min varmaste tacksägelse. Ni har gjort
mig en stor tjenst, då ni låtit mig inträda i arbetets
helgedom. Ack. det är afskyvärdt, att vi, som i yttre
måtto äro gynnade af lyckan, erfara så ytterst litet
om huru det tillgår bland flitiga arbetare.»
Hennes man såg på henne med af glädje glänsande
blickar, och herr Stein svarade:
«Er tacksägelse bör vida heldre ställas till er man,
än till mig. Han har fört er hit, för att, såsom
jag tror mig inse, just vinna det syfte, som han nu
fullkomligt har vunnit. Men jag är er tack skyldig. Er
glädje öfver det, som jag haft ait förevisa, skänker
detta i mina ögon ett nytt värde. Ni har med edra ord
bortfläktat dammet från hvardagligheten i mitt yrke,
%å att det, i detta ögonblick åtminstone, åter synes
mig lika friskt och nytt som för några år sedan.»
Vid dessa ord kom en arbetare att anmäla någonting
för herr Stein. >
«Så är det med oss», fortfor han vänd till sina
begge gäster, «knappt har jag en liten stund fått vid
eder sida vara jag sjelf, så måste jag nu åter och
utan dröjsmål vara ett hjul, att icke säga det stora
svänghjulet, i fabriken, hvarest någonting icke går,
såsom det bör gå. Ursäkten mig derför. Lefven väl; jag
hoppas likväl att snart ännu engång få se eder här.»
Vid dessa ord aflägsnade han sig hastigt, och de
begge stodo händelsevis ånyo på samma ställe, der de
en timme förut hade träffat herr Stein. Helt häpen
blickade Regina på porten, som just slöt -sig efter
herr Stein; derpå sade hon, fattande sin mans arm:
«Detta var ändå egentligen det rätta slutet på detta
lilla skådespel! Med ett språng åter ut i lifvet! Det
afrundar bilden. Och äfven för herr Stein passar det
icke illa. Han skall mången gång skratta deråt och
erinra sig, huru han så plötsligt lemnade oss stående
här. Dervid måste han hvarje gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
