Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Kontorsteknik, av O. Sillén - Skrivhjälpmedel - Skrivtecknen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
886
K0NT0RSTEKN1K.
Det första grafiska stenografisystemet med fullständigt genomförd bokstavlig
vokalbeteckning framlades år 1860 av den i Östersjöprovinserna födde tysken Arends.
Utmärkande för detta är dels att konsonanterna ha tecken av principiellt annan karaktär
än vokalerna, de förra genom staplar, »nedstreck», de senare genom olika
sammanbind-ningsstreck, »uppstreck», dels att närbesläktade ljud ha likartade tecken, och slutligen
att enkla tecken införts för ofta förekommande förstavelser, ändelser etc.;
satsförkortningar förekomma icke alls och ordförkortningar endast i ringa utsträckning. Bland
svagheterna må nämnas beroendet av skrivraden samt i fråga om några av konsonanterna,
att olika beteckningssätt måste användas i vissa fall. Arends’ system betecknar i det
stora hela ett väsentligt framsteg, det är både lättläst och lättlärt, och det har speciellt
i Tyskland och Sverige vunnit rätt betydande utbredning (sammanlagda antalet
läroböcker i Arends’ stenografi, som hittills utkommit i Sverige, uppgår till c:a 100 000 ex.).
Ett på mycket grundliga undersökningar av svensk bokstavsfrekvens baserat
»förenklat snabbskriftsystem» utgavs år 1892 av d. v. löjtnanten numera översten O. E.
Melin. Även detta följer den grafiska principen med bokstavlig vokalbeteckning, är i
det närmaste oberoende av skri vlinjen, lättskri vet och i fråga om tillägnandet av de första
grunderna även lättlärt. Dess svagheter visa sig mest vid högre hastigheter och yttra
sig då i en viss ordstympning och lättheten att förväxla vissa tecken vid avläsningen.
F. n. torde Melins system vara det i vårt land mest utbredda, detta icke minst tack vare
den omständigheten att det införts som läroämne i de flesta handelsskolorna; antalet
hittills utgivna läroböcker uppgår till c:a 150 000 ex.
Av andra svenska originalsystem må nämnas de, som uppfunnits av Boalt, Larsén
och Reuter. Endast de båda sistnämnda torde ha fått någon nämnvärd praktisk
betydelse.1
Medan inlärandet av de första grunderna av stenografi med tillämpning av något
av de moderna systemen (ej t. ex. Pitmans) går relativt snabbt, fordrar uppövningen till
för vanliga diktat erforderliga hastigheter mycken energi. I regel torde dock en kurs på
3—6 månader vara tillräcklig, för att man skall komma upp i en hastighet av 150
stavelser per minut, vilket anses såsom minimum. Av en god kontorsstenograf erfordras i
allmänhet 200—250 stavelser i minuten, medan en riksdagsstenograf måste kunna c:a 325.
Beträffande stenografer ing smaskiner hänvisas till sid. 897.
Övriga system av skrivtecken. För olika ändamål ha under tidernas lopp andra
system av skrivtecken än de redan skildrade uppfunnits. Ett sådant är blindalfabetet,
utarbetat av fransmannen Braille år 1829, vilket antagits i de flesta länder och varit
av en utomordentlig betydelse för blindundervisningen.
Av den allra största vikt för affärslivet har det av nordamerikanaren Morse
utarbetade, av punkter och streck bestående telegraf alfabetet varit.
Ett säreget slag av teckenskrift, som dock icke verkställdes med hjälp av skrivning
i egentlig bemärkelse, var den s. k. knutskriften, som använts av en del mellan- och
sydamerikanska folkslag samt av kineser. Denna torde emellertid kunna karakteriseras
såsom en form av 1 ö n n s k r i f t, och härmed äro vi inne på ett område, som sedan
lång tid tillbaka frestat till en mångfald av uppfinningar, av vilka dock endast mycket
få äro av någon betydelse för kontorstekniken, medan de däremot ha så mycket större
1 En mycket utförlig framställning av de viktigaste stenografiska systemen återfinnes i överste
O. E. Melins: Stenografiens Historia, — en av de samvetsgrannaste och värdefullaste böcker, som
skrivits på detta område — varav första delen (omfattande de antika systemen samt utvecklingen i
England, Nordamerika och Frankrike) utkommit i Stockholm 1927.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
