Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Fotografi och reproduktionsteknik, av John Hertzberg - Fotografien, dess utveckling och tillämpningar - Förstoring eller projektionskopiering - Färgfotografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOTOGRAFI. FÄRGFOTOGRAFI.
733
Såsom ett mellanting mellan kondensorapparat och ljuslåda kan man betrakta
de förstoringsapparater, som i stället för glaskondensator äro försedda med en
para-bolisk reflektor, i vilkens brännpunkt ljuskällan, en glödlampa med matterat
glasom-hölje, är placerad. Ett mellan ljuskällan och negativet insatt mattglas tjänar till att
utjämna belysningen. Fig. 827 är en avbildning av en dylik förstoringsapparat.
Fig. 826. Schematisk bild av förstoringsapparat
med indirekt ljus (ljuslåda). LL’ glödlampor, som
belysa den reflekterande väggen R, O
projek-tionsobjektivet, som av negativet ab projicierar
en förstorad bild AB på skärmen S.
Fig. 827. Förstoringsapparat med parabolisk reflektor.
Fig. 828. Vertikalt byggd
förstoringsapparat med automatisk
inställning.
På sista tiden ha förstoringsapparater med automatisk inställning fått stor
användning. Dylika apparater, som alltid byggas vertikalt (fig. 828), äro synnerligen
bekväma och tidsbesparande. Skarpinställningen sker automatiskt, i det att, på samma
gång man genom att höja eller sänka ljuslådan förändrar förstoringsgraden, förändras
i rätt förhållande även avståndet mellan negativet och objektivet, så att alltid en skarp
bild erhålles på den horisontalt liggande skärmen, på vilken det ljuskänsliga papperet
placeras.
Färgfotografi.
Redan under de första åren efter daguerreotypiens framträdande försökte man
genom manuell färgläggning med pensel och transparenta färger bibringa de fotografiska
bilderna den kolorit, som man ansåg skulle fullända dem. Man nöjde sig nämligen icke
med en avbildning, som visade föremålens form, utan man eftersträvade en sådan,
som även återgav färgerna. Under 1840- och 1850-talen voro kolorerade daguerreotyper
ganska vanliga, men ehuru den tidens daguerreotypister nådde stor skicklighet i kolo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
