Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Textil- och beklädnadsindustri, av G. Sellergren - Vävnaders appretering, blekning, färgning och tryckning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
518
TEXTIL- OCH BEKLÄDNADSINDUSTRI.
krapp, koschenill etc.); 2) konstgjorda organiska och tjärfärgämnen (anilin, azo-,
alizarin-färger och några andra, såsom cachou de Laval); 3) konstgjorda mineraliska färgämnen
(kromgult, manganbrunt, berlinerblått etc.). Ehuru denna indelning icke är strängt
vetenskaplig, då ju t. ex. precis samma färgämnen, som förekomma i naturen, kunna
erhållas på kemisk väg, såsom indigo, alizarin etc., så torde den dock fortfarande vara
den allmännast följda.
I fråga om de olika färgämnenas praktiska användning spelar emellertid deras
egenskap att vara äkta eller oäkta största rollen. En färgs äkthet bedömes efter dess
förmåga att motstå de olika faktorer av kemisk eller mekanisk natur, vilka i praktiska
livet vid textilvarans begagnande inverka förstörande på dess färg. Dessa faktorer äro
värme, vatten, tvål eller såpa, vissa andra kemiska reagenser (såsom svagare syror och
alkalier) och slutligen gnidning eller slitning. I dagligt tal menar man med äkta färg
en sådan, som ej förändras vid inverkan av ljus och tvätt (ljusäkta, tvättäkta färg). I
andra fall har man dock att taga hänsyn till äkthet mot åtskilliga
bearbetningsproce-durer, såsom valkning, syrebad, sodakokning, mercerisering, klorbehandling m. fl. samt
mot svavel, svett, gas, damm etc. En absolut äkta färg finnes ej. Enär fordringarna
på färgäkthet äro väsentligt olika i olika fall, och då de dyrbara »äkta» färgerna ej
onödigtvis böra användas, bör man välja färgämnena efter vävnadens eller garnets
användning. Man brukar alltså benämna en färg äkta, om den fullkomligt motstår den
behandling, för vilken den är avsedd, sålunda en färgäkthet i inskränkt bemärkelse.
Underkastar man ljusets inverkan en närmare granskning, finner man, att alla
färger äro mer eller mindre känsliga för dess inflytande. Den del av ljuset, som ej
återkastas av färgen, absorberas och förvandlas därvid i kemisk kraft, som orsakar
färgämnets sönderdelning eller omsättning i andra föreningar. Denna sönderdelning sker
mer eller mindre hastigt hos de olika färgämnena, i följd varav dessa betecknas som
mer eller mindre ljusäkta. Färgningen av t. ex. ett möbeltyg måste vara möjligast
ljusäkta men samtidigt äga den största möjliga motståndsförmåga mot slitning och i vissa
fall vara tvättäkta. Vill man åter färga t. ex. strumpgarn, är tydligen större eller mindre
äkthet mot ljusets inflytande (med vissa undantag) av mindre betydelse, varemot
motståndsförmåga mot vatten, tvål och svaga alkalilösningar, liksom mot gnidning, är
absolut erforderlig.
Man får ofta höra talas om luftäkta färger, och ehuruväl det är ljusets inverkan,
som härvid åsyftas, så har dock samtidigt luftens beskaffenhet ett ganska stort
inflytande, i det att samma ljusstyrka har en vida intensivare inverkan på en viss färgning,
om den omgivande luften är fuktig, än om den är torrare; d. v. s. luftens fuktighet ökar
ljusstrålarnas sönderdelande inverkan. Man vet också av erfarenhet, att ett
klädesplagg vid havsstränder vida hastigare angripes av solljuset än inuti landet, där luften i
allmänhet är torrare. Förhållandet att fuktighet ökar solljusets blekningsförmåga har
man praktiskt tillgodogjort sig genom solblekningen, vid vilken man ju alltid håller
väven eller garnet fuktigt genom påsprutning av vatten.
Värmets inflytande på färgäktheten är antingen av rent mekanisk natur, i det att
färgämnet förflyktigas eller sublimerar såsom sådant, eller av kemisk art, varvid det
sönderdelas. Många färger, som i de flesta andra avseenden äro särdeles äkta, äro
ömtåliga för hetta, exempelvis den för sin äkthet’ bekanta indigon samt en mängd av
azo-färgerna.
Vidare måste man på snart sagt alla vävnader ställa anspråk på äkthet emot kallt,
rent vatten. I vissa fall kunna några droppar vatten på ett tyg förorsaka lika många
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
