- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / IX. Lanthushållning m. m. Trävaru-, textil- och beklädnadsindustri. Grafisk teknik /
380

(1925-1939) [MARC] With: Sam Lindstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Träets mekaniska bearbetning, av Gunno Kinnman - Träkonservering

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

380

TRÄETS MEKANISKA BEARBETNING.

Impregneringsmedel. En mångfald olika impregneringsvätskor finnas, och vid
valet dem emellan måste deras pris och effektivitet jämföras, ävenså kostnaderna för
deras införande i veden. Därjämte bör beaktas varaktigheten, emedan vissa ämnen
äro lättlösliga och snart urlakas, andra däremot äro ganska olösliga. Och slutligen måste
hänsyn tagas till deras inflytande på träets hållfasthetsegenskaper.

Flera olika gifter hava använts, och särskilt må nämnas sublimat. Olägenheten med
sådana ämnen är att de alltid betraktas med misstro av arbetaren.

Ett mycket gammalt medel är kopparvitriollösning (1 del på 200 delar vatten).
Det har emellertid visat sig att medlet är för svagt verkande, varför det kräver
förstärkning med t. ex. zinkklorid. Liksom vid all behandling med i vatten lösta
metall-salter nedsättes hållfastheten och dessutom angripes befintligt järn, t. ex. rälsspik.

Nära till hands ligger även att efterbilda den konserveringsprocess som naturen
själv utför vid kärnbildningen, genom att behandla trä med trätjära och tjäroljor. För
ernående av effektivt skydd erfordras dock med dessa medel så stora vätskemängder,
att metoden blir för dyrbar. I stället användes allmänt stenkolstjärans
destillationsprodukt, kreosotolja, vilken visat sig mycket lämplig genom att den är starkt antiseptisk,
urlakas föga av vatten och kan lätt föras in i veden.

Bland övriga impregneringsmedel må nämnas kresolkalcium, som framställes genom
förening mellan bränd kalk och kresol (25 kg av den förra och 85 kg av den senare).
Detta medel användes i vårt land under kriget i ’betydande omfattning, emedan
kreo-sotolja var svår att anskaffa. På samma sätt användes triolit, som består av fluornatrium,,
dinitrofenol och kaliumkromat.

Impregneringsmedlets införande i virket. Mer eller mindre misslyckade försök hava
gjorts att på ledningsstolpar direkt införa medlet genom borrhål. Oftast har det därvid
varit fråga om pulvriserad kopparvitriol, men även kreosotolja. På detta sätt kan
visserligen erhållas god varaktighet hos saltet, emedan det endast småningom löses och tränger
ut i veden, men å andra sidan blir impregneringen alltför begränsad, nämligen till
borrhålens närhet. Särskilt om dessa befinna sig i kärnveden, blir verkan i den mest ömtåliga
delen, splinten, så gott som ingen. Riktigare är då att anbringa saltet på ytan av stolpen.

Många andra liknande metoder hava prövats, men de äro icke nog effektiva. I
stället har man numera allmänt gått in för en fullständig genomdränkning av virket
med impregneringsmedlet, och detta sker huvudsakligen efter tvenne metoder:
intryck-ning med hydrostatiskt tryck eller i särskilda impregneringscylindrar genom tryckluft,,
ev. även efter vakuum.

Vid den första metoden, uppkallad efter Boucherie, användes kopparvitriollösning,
som förvaras i ett kar högt över marken. Därifrån utgå rörledningar till munstycken,
som anbringas på de i liggande ställning placerade stolparna. Dessa skola ha barken
oskadad kvar och få icke vara torra, utan helst nyfällda eller förvarade i vatten, så att
ledningsbanorna genom vedcellerna äro öppna.

På grund av trycket intränger småningom vätskan i veden och framsipprar
slutligen efter 10—12 dygn i stolparnas toppända, där den uppsamlas, filtreras och
åter-föres till karet. Veden har då absorberat lösningen till en mängd motsvarande 6—12 kg
kopparvitriol pr fm3. Efter behandlingen barkas och putsas stolparna och uppläggas för
lufttorkning under minst ett år.

Vid cylinderimpregnering användes framför allt kreosotolja, men även kresolkalcium
och triolit. I motsats till önskemålen vid föregående metod måste stockarna här vara..

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:14:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfbok/9/0392.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free