Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Träets mekaniska bearbetning, av Gunno Kinnman - Putsmaskiner - Träkonservering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRÄKONSERVERING.
379
kommit till användning inom fanerindustrien, där fanerytan i en sickling smaskin eller
»scraper» bearbetas av en något krökt stålegg som finhyvlar ytan. Blankslipade valsar,
mellan vilka faneret matas, bidraga även till att giva en slät yta.
Ett enkelt slag av putsning användes för lätta, enkelt formade träföremål, t. ex.
handtag, tändstickor. I en roterande, snett upphängd trumma (fig. 444) med väggar av
hårt trä skakas arbetsstyckena mot varandra och mot väggarna, varvid de småningom
nötas glatta.
Träkonservering.
Fig. 445. Statens Järnvägars transportabla impregneringsanstalt.
Upplag av slipers och ledningsstolpar.
En av de största svagheterna hos trä som användes i fria luften är dess ringa
varaktighet, men åtskilliga medel finnas att höja denna. Vi ha förut i samband med virkets
egenskaper omnämnt, vad som kan göras vid val av virkesslag samt vid virkets
avverkning och lagring. Därjämte
utföres i större skala en
behandling av tvenne
betydelsefulla sortiment, slipers och
ledningsstolpar, vilken avser
att höja deras varaktighet.
Metoderna gå ut på
antingen att i veden föra in ett
antiseptiskt ämne som
steriliserar cellinnehållet m. m.
eller att, sedan växtsaften
utdrivits, ersätta denna med
en antiseptisk vätska. De
näringsämnen som utgöra en
betingelse för svampars och
bakteriers trevnad, bliva
därigenom onjutbara och
organismerna hindras i sin
utveckling.
Det är därvid icke tillräckligt att behandla ytan, ty genom uppkommande sprickor
kan angreppet ske längre in. Å andra sidan är hos kärnträslagen kärnan redan
bemängd med antiseptiska ämnen, såsom kåda hos barrträden, garvämnen m. m. hos
lövträden, varför konservering i denna del är överflödig. Det är alltså splinten som
behandlas. Och i splinten går behandlingen ganska lätt, på grund av de ledningsbanor
som det växande trädet behöver i denna del. I kärnan däremot äro ledningarna
igenstoppade, och impregneringsmedlet intränger icke alls eller endast obetydligt.
För impregnering lämpa sig framför allt dessa kärnträslag, men även björk och
bok, som sakna kärna och på grund av sockerhalt äro föga varaktiga, kunna med fördel
konserveras. Granen däremot lämpar sig mindre väl för impregnering, ty dess kärna
är icke av naturen konserverad och kan icke heller bringas att mottaga impregnering,
åtminstone enligt vissa metoder.
Slutligen må nämnas, att man på senaste år i sågverkens brädgårdar inriktat sig
på att förhindra skador av blåytesvampar genom en enkel impregnering av såggodset,
innan det föres ut till torkningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
