- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / VII. Husbyggnad, vägar och fordon, gator, järnvägar, broar /
621

(1925-1939) [MARC] With: Sam Lindstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Järnvägar, av Oscar Werner - Järnvägsspårets uppbyggande - Förarbeten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

JÄRNVÄGSSPÅRETS UPPBYGGANDE. FÖRARBETEN.

621

a

Fig. 980. Linjeförlängning.

därå den s. k. balanslinjen, varmed menas en i banans längdriktning lagd linje, som
balanserar skärningar och bankar, så att terrasseringsarbetena, d. v. s. förflyttningen
av jord och berg, bliva de minsta möjliga. Härvid får balanslinjens stigning icke
överstiga den för järnvägen fastställda största stigningen. Den bör med iakttagande av
ovanstående ligga i terrängen mellan järnvägens ändpunkter. I bergstrakter är detta
emellertid ofta icke möjligt, utan linjen måste för att kunna stakas upp till högre nivå
förlängas. Detta sker på så sätt, att linjen stakas antingen i serpentiner eller i slingor,
vilket ofta medför stora kostnader, särskilt där linjeförlängningen måste gå genom
tunnlar eller över djupa raviner. En schematisk bild av huru en dylik linjeförlängning
tillkommer, visar fig. 980. Antag, att en punkt a med en friktionsjärnväg skall förbindas med
den 100 meter högre och vågrätt på 1 000 meters avstånd liggande punkten b. En
direkt linje skulle då erhålla stigningen 100 °/00 (1 : 10), alltså vara oanvändbar enligt för
järnvägen gällande tekniska bestämmelser. Om linjen däremot dragés först med
exempelvis 40 °/00 (1: 25) till en 1 250 meter åt sidan liggande punkt c och därifrån med samma
stigning åter till b, så är uppgiften löst.
Stigningen har blivit två och en halv gång svagare,
ehuru banlinjen a till b visserligen därigenom
blivit så mycket längre. Även här gäller den
gamla grundsatsen, att vad som besparas i kraft,
det vill här säga i stigning, det förloras i tid,
d. v. s. här i våglängd och omvänt. Punkten c

ligger 50 meter över a och 50 meter under b. Måste dylik linjevändning upprepas,
kommer järnvägen att ligga i serpentiner. Fig. 981 visar en linjestakning å
Schwarzwald-banan, där järnvägen för att nå den önskade höjden utan att överstiga det fastställda
största stigningsförhållandet måst stakas i serpentiner och slingor. Som exempel å
banor vid vars stakning dylika linjeförlängningar i synnerligen stor utsträckning måst
tillgripas kunna ytterligare framhållas Albula-banan och St. Gotthard-banan, varom
vidare skall meddelas nedan. Undersökning och stakning av järnvägar i alptrakterna
kunna sålunda vara verkliga jätteföretag och leda ofta till mästerligt uttänkta
linjelägen. Vid stakningarna i berg- och alptrakter måste vidare beaktas, att linjen
för-lägges så, att densamma så mycket som möjligt skyddas mot snöskred och laviner.

Som förut sagts, skall en järnväg så förläggas i terrängen, att anläggningskostnaderna
bliva de minsta möjliga, och att stigningsförhållandena hos densamma äro så valda,
att driftkostnaderna likaledes bliva de minsta möjliga. För utrönande av de förstnämnda
kostnaderna skola, sedan undersökningar och stakningar verkställts, detaljerade
beräkningar göras, grundade på noggranna uppmätningar av de massor, som skola omflyttas,
och av anläggningarna i övrigt. Uträknandet av driftkostnaderna för den blivande
järnvägen i trafik är av stor vikt, då därpå beror icke endast huru järnvägen bör lämpligast
förläggas i terrängen, utan om järnvägen överhuvudtaget bör komma till stånd.
Driftkostnadens klarläggande innebär beräkning av årliga kostnader för upprätthållande
av trafiken och av årliga inkomsten av driften vid den planerade järnvägen.

Vid jämförande beräkningar av olika undersökta och stakade linjer betjänar man
sig ofta av den s. k. virtuella längden av järnvägen ifråga. Härmed menas längden av en
tänkt, oftast vågrät, rak bana, som har att uppvisa samma driftförhållanden som den
stakade och föreslagna järnvägslinjen. För den senare antagna trafikkostnader,
lokomotiv- och vagnmotstånd m. m. användas vid den matematiska beräkningen av
virtuella längden. Har man så beräknat de virtuella längderna för banans olika alternativa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:13:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfbok/7/0631.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free