- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / VI. Vattenbyggnader, navigation, skeppsbyggnad, luftfart /
7

(1925-1939) [MARC] With: Sam Lindstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Vattenbyggnader - Inledning, av J. Gust. Richert

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

INLEDNING.

i

ytans sänkning under lektiden o. s. v. En sjöreglering måste föregås av vidlyftiga
undersökningar och beräkningar, varvid nytta och skada vägas mot varandra. Sedan blir det
vattendomstolens sak att pröva och avgöra det ena och andra intressets berättigande,
varvid följes den sunda principen att det mindre intresset får vika för det större, men
att den vinnande parten skall ersätta den förlorande partens förluster.

I Sverige är ett stort antal sjöar reglerade för tillgodoseende av vattenkraftens och
flottningens intressen. Men även jordbruket har främjats, t. ex. genom Hjälmarens
sänkning. Våra största sjöar, Vättern, Vänern m. fl., komma i en snar framtid att
regleras. Vättern har en abnormt stor vattenyta i förhållande till sitt nederbördsområde,
därför kan det behövliga vattenmagasinet erhållas med ganska små vattenvariationer,
och regleringen blir sannolikt lätt att genomföra. Vänerns reglering är däremot ett
jätteföretag; redan nu hava undersökningarna krävt år och millioner. Varje jordägare
måste höras, varje meter strand värdesättas, och vad detta innebär kan man förstå, då
sjöns högvattenlinje är längre än avståndet från Ystad till Haparanda.

I ett vattendrag som saknar större sjöar är det naturligtvis svårt eller till och med
omöjligt att skapa ett vattenmagasin av den storlek som erfordras för en genomgri-r
pande reglering av vattenmängden. Men mången gång kan man, genom uppdämning
av en ovanförliggande flodsträcka, åtminstone vinna en s. k. dygnsreglering, som
medgiver hushållning med vattnet i anpassning till belastningsvariationerna under dygnet.
Och i sjöfattiga länder, såsom Tyskland, har man ej skytt att genom höga och dyrbara
dammar, »Talsperren», bilda konstgjorda sjöar av ansenliga dimensioner.

Naturentusiastens intresse skjutes mer och mer åt sidan. Kaskadernas gnistrande
diamanter omvärderas i vita kol. Om några tiotal år, då större delen av Sveriges -älvar
och sjöar blivit reglerade, skall man måhända nögdas resa till Lappland för att få se ett
anständigt turistfall.

Fiskvägar kallar man vattenbyggnader, avsedda att befrämja vandringsfiskarnas,
huvudsakligen ålens och laxens, upp- och nedgång i älvarna.

Ålens vandring hör till naturens underbaraste processer. Fortplantningen sker
aldrig i sötvatten utan långt ut i havet, efter vad man tror sig veta i närheten av de
Azoriska öarna. Ynglet föres av havsströmmarna till kusterna; där stanna hanarna kvar,
sökande sig tillbaka till Azorerna, men honungarna stiga upp genom älvarna, krypande
som maskar längs stränderna förbi forsar och vattenfall. När den unga honan nått den
ålder då naturens obönhörliga lag kräver hennes bidrag till släktets förökning, driver
henne en obestämbar längtan att begiva sig ned för älven, genom sjöar och forsar, ut i
havet till vännen som bidar hennes ankomst.

Så har ålen vandrat under kanske millioner år. Men sedan homo sapiens, naturens
farligaste rovdjur, slagit sig ned på stränderna och befarit sjöarna, hava oväntade
hinder rest sig i dess väg. Ynglets uppgång försvåras genom höga dammar, och vid
nedgången uppfångas de fullvuxna honorna av försåtligt anbragta »ålkistor», galler som
genomsläppa vatten men icke fiskar.

Lagstiftningen, som så ofta inspireras av Mammon, tillstädjer de feta ålhonornas
grymma offrande men kräver respekt för ynglets uppåtsträvande tendenser. Vid varje
ny dammbyggnad föreskriver domstolen att betryggande åtgärder vidtagas i detta syfte,
och medlet befinnes vanligen vara en s. k. ålyngelledare, en med perforerade tvärväggar
iörsedd ränna, genom vilken en svag vattenström silar fram. Detta är en billig och
tilllika mycket effektiv fiskväg, och ålens bibehållande i våra vattendrag kan därigenom
anses betryggad.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:12:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfbok/6/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free