Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Vapenteknik - Minor, av H. Bergmark - Historik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VAPEN I SJÖKRIGET. MINOR. HISTORIK.
723
Fig. 1253. Pietruskis mina.
För avhjälpande av denna olägenhet började man på 1880-talet experimentera
med s. k. sjalvförankrade minor, d. v. s. minor, som efter fällningen automatiskt ankrade
sig på förut bestämt djup under vattenytan. Den första lyckade konstruktionen av
denna typ var den s. k. Pietruskis mina, uppkallad efter uppfinnaren, den ryske
ingenjören Pietruski. Fig. 1253 framställer denna mina schematiskt.
I och med den självankrande minans (förk. Sa-minan) framträdande möjliggjordes
minors fällande från fartyg under gång. Det dröjde dock ganska länge innan denna stora
fördel blev tillräckligt beaktad. Sa-minans största användning under dess första tid
blev att tjäna som materiel dels för tillfälliga mineringar av defensiv natur dels ock för
s. k. »piketmineringar», vilka vid eller före ett krigsutbrott hastigt kunde anordnas på
platser, där fasta minor (förk. F-minor) voro avsedda att utläggas. Denna senare
utläggning tog nämligen så lång tid i anspråk, att ett tillfälligt skydd under tiden var av
nöden. Piketmineringarna
upp-togos i allmänhet sedan de),
fasta mineringarna blivit färdiga.
På grund av den
hemlighetsfullhet varmed minvapnet och vad
därtill hörde från början av
1870-talet omgavs, kunna några
närmare uppgifter angående
min-materielen och dess användning
i olika länder icke lämnas.
Minan under
ryskjapanska kriget. Under
rysk-japanska kriget kan
minvapnets genombrott i offensivt
hänseende anses hava ägt rum
och från denna tid räknas minan
såsom ett med kanonen och
torpeden likvärdigt vapen i sjökriget.
Ovannämnda krigs säregna natur gav åt minvapnet stora möjligheter att göra, sig
gällande. Större delen av kriget bestod som bekant av striden om Port Arthur. För
att för ryssarna försvåra ett utlöpande och för japanerna försvåra närblockad utlades
av båda de stridande ett stort antal minor utanför denna hamn. Fig. 1254, som utvisar
de japanska minfälten utanför Port Arthur, giver en god föreställning om minvapnets
användning i detta krig.
Med undantag av tre linjer ryska syftminor utanför själva hamninloppet till Port
Arthur voro alla i detta krig använda minor självankrade minor med elektrisk avfyrning.
Dessa minor, vilka inom sig föra kraftkällan, varmed de avfyras, äro sedan de fällts
lika farliga för vän som för fiende och kunna undanröjas endast genom svepning. Stor
försiktighet vid dessa minors klargöring och utläggning är nödvändig, och de böra
därför hanteras endast av särskilt utbildad personal.
Den japanska Sa-minan visas schematiskt i fig. 1255. Vid fällningen är den elektriska
strömmen bruten på tre ställen A, S och B. Vid A verkar ett ur, som sättes i gång, när
minan fälles, och som efter omkring en halv timme återställer kontakt. Vid S håller
en sockersprint kontaktställena åtskilda. Då sockret, som står i förbindelse med
havsvattnet, efter en stund lösts av detsamma, åstadkommes kontakt. Efter ungefär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
