Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Om andra metaller än järn - De olika metallernas framställning, av E. S. Berglund och P. Palén - Magnesium - Kalium och natrium - Mangan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
824
ANDRA METALLER ÄN JÄRN.
På grund av sin ovan nämnda egenskap att vid förbränning utveckla ett intensivt
ljus användes magnesium i fyrverkeripjäser, lysbomber, blixtljus för fotografiska
ändamål m. m. I analysen användes den som fällningsmedel för vissa metaller, koppar, guld
och platina. Ett annat användningsområde är som desoxideringsmedel vid raffinering
av en del metaller och legeringar, nickel, mässing, nysilver m. fl. På senare tid ha vissa
legeringar mellan magnesium och andra metaller, särskilt aluminium, tilldragit sig
uppmärksamhet på grund av de goda egenskaper, större hårdhet m. m., som genom en halt
av magnesium kan ernås.
Kalium och natrium.
Ehuru dessa metallers salter länge varit kända och äro bland de viktigaste i vårt
dagliga livs kemi, lyckades det först Davy att 1807 framställa dem i metallisk form ur
kaustikt natron och kali med tillhjälp av den elektriska strömmen. Detta
framställningssätt var med dåtida primitiva metoder för alstrande av den elektriska energien
synnerligen dyrbart, varför metallerna också länge förblevo vetenskapliga kuriosa.
En teknisk framställning av natrium i större skala utfördes först år 1859 av
S:te-Claire-Deville, som använde den för utvinnande av aluminium (se denna metall). Hans
första metod bestod i att upphetta en blandning av kaustikt natron, krita och järnfilspån
i järnretorter, men han övergick sedan till att på liknande sätt reducera kalcinerad soda
med kol. År 1886 framställde engelsmannen Castner natrium på ett ännu enklare och
billigare sätt ur smält kaustikt natron och järnkarbid.
En lång rad uppfinnare ha, sedan dynamomaskinen uppfunnits, arbetat på att
framställa metallen medelst elektrolys, med resultat att detta är den numera så gott som
uteslutande använda metoden. Även på detta fält voro Castners arbeten banbrytande.
Genom elektrolys av koksalt i vattenlösning med kvicksilver som katod erhöll han ett
natriumamalgam, som med vatten bildade natronhydrat och kvicksilver, vilket sålunda
återvanns för processen. Natronhydratet indunstades sedan och elektrolyserades i smält
tillstånd. Med förbättringar som sedermera gjorts torde denna metod fortfarande vara
den brukligaste. Tillverkningen hålles emellertid i regeln hemlig, varför några närmare
uppgifter angående det praktiska utförandet ej stå till buds.
Flera förslag ha även gjorts att direkt ur kloriderna framställa alkalimetallerna
genom elektrolys, ehuru de sannolikt ej fått större praktisk tillämpning.
Största mängden av framställt natrium användes för fabrikation av cyannatrium,
natriumsuperoxid och andra natriumföreningar. Äv dessa är cyannatrium den
viktigaste på grund av den stora användning det har för utvinnande av guld och silver (se
dessa metaller). Som mellanprodukt i form av amalgam vid framställning av kaustikt
kali och natron spela metallerna, som ovan nämnts, en viktig roll. De finna även
användning som reduktionsmedel vid allehanda kemiska processer.
Mangan.
Mangan bildar tillsammans med några andra metaller, krom, kobolt, nickel,
molyb-den och volfram, en grupp, som i kemiskt hänseende står järnet ganska nära och samtliga
användas i järnlegeringar, vilka därigenom förlänas vissa utmärkande egenskaper.
Brunsten eller mangansuperoxid omnämnes redan av Plinius, som uppger, att den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
