- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / IV. Gruvväsen och metallurgi /
823

(1925-1939) [MARC] With: Sam Lindstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Om andra metaller än järn - De olika metallernas framställning, av E. S. Berglund och P. Palén - Aluminium - Magnesium

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

METALLERNAS FRAMSTÄLLNING. MAGNESIUM.

823

har stor användning som slipmedel och eldfast material. Det viktigaste
användningssättet för metoden torde dock vara för det Goldschmidtska svetsningsförfarandet,
varigenom även stora järnpjäser kunna hopsvetsas, t. ex. brutna axlar, valstappar m. m.
Även gjutgods kan på detta sätt behandlas.

Den stora roll, som aluminium spelar särskilt för tillverkning av en massa för
krigsbruk avsedda artiklar, automobiler, flygmaskiner m. m., synes bäst av
produktions-siffrorna. 1913 utgjorde världsproduktionen 78 000 ton och steg 1918 till över 200 000
ton för att 1921 åter ha sjunkit till 74 500 ton. Vid sistnämnda tidpunkt beräknades
tillverkningskapaciteten hos befintliga verk till 258 000 ton. Den största producenten är
Förenta staterna, därnäst komma Tyskland, Schweiz och Norge.

Magnesium.

Metallen framställdes först av Bussy 1830 genom att kaliångor fingo inverka på
upphettad magnesiumklorid. På elektrolytisk väg framställdes den av Davy i form av
amalgam ur svagt fuktat magnesiumsulfat och med kvicksilver som katod. Faraday erhöll
1833 metallen ren genom elektrolys av smält magnesiumklorid. 1852 förbättrade Bunsen
denna metod genom att använda magnesiumklorid, som genom att smältas med salmiak
gjorts vattenfri, varigenom strömutbytet avsevärt förbättrades. Senare använda
förfaringssätt kunna sägas vara förbättringar och utveckling av den av Bunsen använda
metoden.

Magnesium förekommer vitt utbrett i jordskorpan som silikat och karbonat. Som
klorid uppträder det tillsammans med andra salter i de naturliga saltlagren i Tyskland,
Frankrike m. fl. länder, därifrån råmaterial för framställning av magnesiummetall och
salter huvudsakligen erhållas. Karbonatet i form av mineralen magnesit och dolomit
spelar en viktig roll för framställning av basiska eldfasta materialer.

Magnesium är en silvervit metall med livlig glans. Den är tämligen smidig och låter
sig lätt utvalsas till tunna bleck, dragas till tråd, hamras och på annat sätt bearbetas.
Sp. vikten är låg, 1.75. Den smälter vid 633° och kokar vid 1 100°. I torr luft är den
beständig, anlöper på ytan i fuktig luft och brinner vid upphettning med ett bländande
vitt ljus under utvecklande av en tjock vit rök av oxid. Den löses lätt i syror och
sönderdelar vatten vid koktemperatur.

På grund av det hemlighetsmakeri, som omgiver de numera använda metoderna för
metallens framställning, äro de tillgängliga uppgifterna om deras praktiska tillämpning
mycket ofullständiga. Emellertid torde det vanligen använda utgångsmaterialet vara
mineralet karnallit, ett vattenhaltigt dubbelsalt av kalium- och magnesiumklorid, vilket
är betydligt mindre lättflyktigt än den rena magnesiumkloriden. Ofta torde koksalt
samt även flusspat tillsättas för att höja badets smältpunkt och sp. vikt. Man använder
sig nämligen av så konstruerade elektrolysceller, att metallen vid avskiljandet flyter upp
på badets yta, där den med särskilda anordningar skyddas för luftens och den vid anoden
utvecklade klorens inverkan. Dessa anordningar torde i viss mån likna dem som användas
vid natriums framställning. Liksom vid aluminiumframställningen använder man sig av
den elektriska strömmens värmeverkan för att hålla badet flytande. Allteftersom
magnesium utfälles tillsättes ny magnesiumklorid, så att ett visst förhållande mellan denna och
de övriga salterna i möjligaste mån bibehålies. Blir halten av magnesiumklorid för låg,
utfälles även något kalium, ehuru halten därav i vanliga fall ej överskrider 0.1 % av den
erhållna magnesiummetallen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:10:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfbok/4/0835.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free