Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Om andra metaller än järn - De olika metallernas framställning, av E. S. Berglund och P. Palén - Guld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
METALLERNAS FRAMSTÄLLNING. GULD.
787
Fig. 780. Oliverfilter.
vid närvaro av syre till ett dubbelsalt, kaliumguldcyanur. Syrets närvaro är därför
nödvändigt för processen. Det tillföres i regeln genom luft, som samtidigt åstadkommer
omrörning av det uppslammade godset, men kan även införas i processen genom
kemikalier, natriumsuperoxid, brunsten, kaliumpermanganat etc.
I början användes nästan uteslutande cyankalium, men man har numera allt mera
övergått till cyannatrium, som håller mera av det verksamma cyanet, och varav man
sålunda behöver använda mindre mängder.
Cyanidlösningens styrka varierar i praktiken mellan 0.1 och 0.25 %, beroende på
malmens egenskaper och guldhalt. Varma lösningar inverka kraftigare, en egenskap
som man i undantagsfall begagnat sig av.
Cyanidmetoden användes först på avfall från amalgamering, varav vid de flesta
guldfält funnos oerhörda massor lagrade, förutom vad som dagligen producerades.
Sedermera har metoden tillämpats
direkt på malmer. Bäst lämpade
för cyanidbehandling äro
naturligtvis rena guldmalmer, som
ej innehålla sulfider eller
mineral med basiska metaller, vilka
förorsaka stor
cyanidförbrukning och förorena lutarna.
Sämre äro sulfidmalmer och
särskilt sådana som innehålla
oxidationsprodukter. Malmer
som innehålla tellurider o. d.
måste först underkastas en
rost-ningsprocess.
Vid läkning av porösa
malmer spelar finkrossning ej så stor
roll. Fastare malmer böra
krossas så fint, att varje guldpartikel
blir fri åtminstone på någon yta,
där cyanidlösningen får tillfälle att angripa. Amalgamationsavfall, som håller både slam
och sand, uppdelas, så att sanden behandlas för sig genom vanlig urlakning, där luten får
rinna genom sumpar fyllda med sand, varemot det fina slammet behandlas medelst det
s. k. dekanteringsförfarandet, d. v.s. det uppslammas med cyanidlösning genom omrörning,
vanligen genom luftinblåsning, i stora sumpar, varefter slammet får sätta sig, och
lösningen avdekanteras. En senare utveckling av denna metod är användning av
sug-filtra för skiljande av lösning och slam. En massa olika konstruktioner av dylika
filtrer-apparater ha som följd av dessa arbeten framkommit, av vilka flera fått vidsträckt
användning även inom andra områden. Bland dessa filtra kunna nämnas Butters, Kellys,
Mores, Olivers m. fl. Fig. 780 visar ett batteri Oliverfilter, vilka arbeta kontinuerligt. Varje
filter består av en roterande trumma av upp till 3.6 m diameter och 5.4 m bredd. Trumman
är delad i flera sektioner, som växelvis automatiskt sättas i förbindelse med dels en
vakuumledning, dels en tryckluftledning. Trumman är delvis nedsänkt i ett kar, som
innehåller det slam, som skall filtreras. De avdelningar, som ligga under vätskeytan, äro
förbundna med sugledningen, varigenom vätskan insuges, och slammet fastnar på den
filterduk, som bildar trummans yta, och avsätter sig i en kaka av c:a 1 cm tjocklek.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
