- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / IV. Gruvväsen och metallurgi /
786

(1925-1939) [MARC] With: Sam Lindstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Om andra metaller än järn - De olika metallernas framställning, av E. S. Berglund och P. Palén - Guld

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

786

ANDRA METALLER ÄN JÄRN.

Plattners process infördes i Amerika 1863 och. vann där vidsträckt utbredning. Den
har under årens lopp undergått flera förändringar och förbättringar med avseende på
apparatur och sättet för klorens framställande. Även i Sydafrika och Australien har den
kommit till användning.

Malmen finkrossas först och underkastas därefter, om sulfidmalmer äro närvarande,
en oxiderande röstning, vanligen i flamugnar av varierande konstruktion. Stundom
tillsättes redan vid detta stadium koksalt för bildning av klorider, i överensstämmelse med
det för kopparmalmer använda förfarandet (se denna metall). Därefter vidtager den
egentliga kloreringen, som enligt Plattners ursprungliga metod utfördes i
stengodskärl men numera i regeln sker i stora sumpar av trä, som skyddas mot angrepp av de
använda reagenserna genom invändig bestrykning med tjära eller asfalt. De äro försedda
med en silbotten, på vilken den lätt fuktade malmen vilar. Klorgasen, som alstras av
koksalt, brunsten och svavelsyra, renas genom tvättning från saltsyra och inledes
under silbottnen i sumpen under 5—12 timmar, varefter sumpen får stå ytterligare
1 å 2 dygn. Urlakningen sker sedan med vatten och guldet fälles ur lösningen medelst
järnvitriol.

Flera olika modifikationer av kloreringsförfarande ha föreslagits. Amerikanaren
Mears använde en roterande trumma, i vilken klorgasen infördes under tryck, vilket
av andra uppfinnare förenklats så, att kloren utvecklas i själva massan ur klorkalk och
svavelsyra. Denna klorkälla användes även av Munktell vid Falu kopparverk för
ur-lakning av guld ur kopparmalmer, sedan kopparn först avlägsnats genom klorerande
röstning och läkning (se koppar). En klorlösning framställdes särskilt av uppslammad
klorkalk och utspädd svavelsyra och tappades på den efter kopparlakningen tvättade
malmen. Ur den därvid erhållna guldlösningen fälldes guldet med ändlut efter kopparns
nt,fällning, vilken innehöll järnvitriol. Något blysocker tillsattes, som med svavelsyran
i ändluten bildade blysulfat, vilket såsom varande en tung fällning lätt avsatte sig och
drog den finfördelade guldfällningen med sig. Guldslammet smältes på verkbly, som
avdrevs. På andra ställen, där fortfarande klorering användes, har man i allmänhet
övergått till vätesvavla, framställd ur svavelsyra och svaveljärn, som fällningsmedel. Även
träkol ha funnit användning för detta ändamål. Ehuru man vid klorering kunde uppnå
en god utvinning, har denna metod dock gått allt mer och mer tillbaka, sedan man funnit
ännu effektivare metoder för guldets extraktion. Faluverket nedlades 1905, och f. n.
torde endast ett eller annat verk i Colorado vara i drift enligt denna metod.

Senaste tiders viktigaste uppfinning på guldmetallurgiens område är c y a n
ideringen, som grundar sig därpå, att en utspädd lösning av alkalicyanid med lätthet
löser gediget guld och även silver ur deras malmer. Detta förhållande observerades
redan 1782 av Scheele. Det första patentet avseende användning av cyanider för
att lösa guld ur malm uttogs 1867 av Rae i Amerika.

Är 1886 utarbetade skottarna McArthur och Förrest det första praktiska
förfarandet för att med utspädda lösningar och liten cyanidförbrukning åstadkomma en hög
guldextraktion, varvid finfördelad zink användes som fällningsmedel. Deras metod,
varpå patent erhölls 1887, blev grundläggande för det moderna cyanideringsförfarandet.
Den första anläggningen för metodens tillämpning i större skala uppfördes 1889 i
Ka-rangahake på Nya Zeeland och det första verket i Sydafrika anlades i Johannesburg
följande år. Metoden vann hastig utbredning bl. a. i Amerika, där det första
cyanidverket byggdes i Utah.

Beträffande det kemiska förloppet vid cyanideringen,wså löser sig guld i alkalicyanid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:10:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfbok/4/0798.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free