Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Järnet, dess framställning och första behandling, av G. Ödqvist - Indirekt framställning av smidbart järn - Götjärnsmetoder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INDIREKT FRAMSTÄLLNING AV SMIDBART JÄRN. GÖTJÄRNSMETODER. 661
sådana fordringar på sammansättningen av martintack järnet, som måste ske
beträffande bessemertackjärnet.
Den sura martinprocessen har i stort sett ungefär samma metallurgiska
förlopp som den sura bessemerprocessen, dock har den hastiga och våldsamma
oxidationen medelst luftsyre, som kännetecknar den senare processen, vid martinprocessen
ersatts med en långsamt förlöpande oxidation, till vilken syret lämnas dels från det
luftöverskott, som tillföres vid bränslegasens förbränning, och dels från den tillsatta
järnmalmen. På grund av den sura infodringen äger någon fosforrening vid sur martin lika
litet rum som vid sur bessemer, och emedan redan från processens början en hög hetta
är rådande i ugnen, försiggår vanligen kolets oxidation ungefär samtidigt med
oxidationen av kisel och mangan.
Den sura martinmetoden har på senare tid huvudsakligen använts för tillverkning
av kvalitetsprodukter och förnämligast för framställning av stål med högre kolhalter
och för legerade stålkvaliteter. Råmaterialet, som för denna kvalitetsproduktion
givetvis bör vara i görligaste mån fritt från skadliga föroreningar samt vanligen utgöres
av tackjärn blandat med stål- eller järnskrot, chargeras i fast form. Någon särskild
tillsats av slaggbildande ämnen göres icke, utan slaggen, som när chargen är smält bör
helt och hållet täcka badets yta, uppkommer dels genom oxidation av järn och
legerings-ämnen, dels genom smältning och anfrätning av ugnens botten och väggar, varför dessa efter
varje smältning måste lagas och iordningställas, och dels genom tillsättning av färskmalm.
Redan under chargens nedsmältning sker en oxidation av kol, kisel och mangan,
vilken under förmedling av slaggen fortsätter, sedan chargen blivit fullt smält. Har
raffineringen varit tillfredsställande, och är temperaturen i ugnen god, börjar snart
kolet att oxideras i större utsträckning, vilket giver sig till känna genom att
koloxidbubblor stiga upp genom slaggen. Är då badvärmen tillräckligt hög, inkastas
färskmalm; stundom användes även hammarslagg eller valssinner, och det dröjer då ej länge,
förrän koket är i full gång. Färskmalmen bör vara rik järnmalm, vars gångart vid sur
martin helst bör vara sur och vid basisk martin basisk, på det att ugnsfodret ej
onödigtvis skall angripas. När den önskade kolhalten nåtts, göres erforderliga tillsatser av
le-geringsämnen, varefter chargen tappas.
Ävbrännan, räknad på insatt metalliskt järn, varierar med tackjärnets och skrotets
beskaffenhet och förhållandet dem emellan; vanligen brukar den uppgå till 5 å 8 %.
Slaggen är mycket kiselsyrerik och håller dessutom rätt mycket järn och mangan. För
att få järnbadet fritt från i detsamma löst järnoxidul FeO, tillsätter man ett
desoxi-dationsmedel, vanligen ferromangan. Manganen angriper då järnoxidulen och förenar
sig med syret till MnO, som är olöslig i metallbadet och flyter upp samt förenar sig med
slaggen. Vanligtvis tillsättes ferromanganen i ugnen, men ibland sker tillsättningen
därav i skänken. Kiseljärn och aluminium användas likaledes som desoxidationsmedel
och ofta i förbindelse med ferromangan; tillsatsen av aluminium sker vanligtvis i
ko-killerna. Den sura martinprocessen bedrives stundom även utan att tillsättning av
färskmalm äger rum, i vilket fall för kolhaltens sänkning en relativt stor procent av
chargen lämpligen kan utgöras av mjukt järnskrot. Kolets och legeringsämnenas
oxidation sker då uteslutande medelst blästersyre.
Den basiska martinprocessen, som erfordrar såväl basisk infodring
av ugnen som basisk slagg, medgiver liksom thomasprocessen en vittgående fosforrening
av järnet. Även vid denna process måste största delen av kolet vara bortfärskat, innan
huvudparten av fosforn kan avlägsnas ur stålbadet. Metoden lämpar sig därför bäst för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
