Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Fyndigheters tillgodogörande - Gruvbrytningens tekniska hjälpmedel - Sätten för berg- och jordarters lösbrytande, av H. Carlborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
FYNDIGHETERS TILLGODOGÖRANDE.
papper omlindade patroner av med borrhålets grovlek nära överensstämmande
diameter, som nedföras i borrhålet och varligt sammanpressas med laddstaken, så att de
utfylla hålet och komma i god kontakt med varandra. Det är av stor vikt, att laddstaken
är av trä och ej av järn eller annan metall, ty i det senare fallet kan genom gnidningen
mot berget lätt uppstå en gnista, som i förtid antänder sprängladdningen. Särskilt
farligt är att ladda med frusen dynamit, vilken som redan framhållits lätt kan explodera
vid ovarsam hantering. Har dynamit frusit, måste den upptinas genom försiktig
uppvärmning med hjälp av varmt vatten kring förvaringskärlet. Det ovannämnda
pappers-höljet har tillkommit för att skydda sprängämnet för vatten, som har nedsättande
inverkan på sprängförmågan, i det att ett sprängämne, som är intimt uppblandat med
endast 5 % vatten, beräknas förlora åtminstone en fjärdedel av sin effekt, och vid en
halt av 15 å 20 % kan det vanligen ej ens bringas till explosion. Åtskilliga moderna
sprängämnen äro emellertid ganska okänsliga för väta.
Knallhatten med vidsittande stubintråd anbringas vanligen i den översta patronen,
som därefter varligt nedföres. En något bättre verkan skulle erhållas, om den
applicerades i mitten av laddningen, men därvid skulle alltid fara föreligga för att tändröret,
som ju då måste passera förbi de överliggande sprängämnespatronerna, på grund av fel
i tillverkningen kunde tända dessa och förorsaka deras förbränning utan explosion.
Medan det vid svartkrut är absolut nödvändigt att använda förladdning, är detta
vid de mera brisanta sprängämnena ej av samma vikt, på grund av att explosionen
försiggår så hastigt, att luften ovanför borrhålet så att säga icke hinner undan utan i viss
mån verkar som förladdning. I allmänhet förhöjes dock sprängverkan av förladdning,
och detta mera ju mindre detonationshastigheten hos sprängämnet är.
Vill man förstärka sprängverkan från ett borrhål, som t. ex. är ovanligt djupt och
har stor försättning, brukar man som det heter bränna gryta eller kammare. Därvid
nedföras och tändas upprepade gånger smärre laddningar av ett brisant sprängämne,
vilka ej äro tillräckligt stora för att sönderslita berget, men som angripa och söndersmula
borrhålets väggar, så att en utvidgning uppstår, där således en större
sprängämneskvan-titet får rum. På detta sätt blir också laddningen mera koncentrerad till ett ställe,
varigenom bättre verkan kan uppnås, och vanligen söker man undvika att mera än den
nedre tredjedelen av borrhålets totala djup behöver fyllas med sprängmedel. Genom
att använda sig av stora, utvidgade borrhål, som laddas med ett föga brisant
sprängämne kan man, såsom ofta är behövligt vid vissa slag av stenbrott, åstadkomma att
berget ej blir alltför söndersplittrat utan erhålles i större, sammanhängande stycken.
Som exempel på användningen av dylika stora borrhål med utsprängd gryta kan
anföras bortsprängningen av högsta spetsen, den s. k. Statsrådstoppen, av Kiirunavaara
malmberg år 1910. För ändamålet borrades 5 st. borrhål av c:a 8 m djup på ett
inbördes avstånd av 6.5 till 10 m, vilka gåvos en försättning av 7 till 9 m. För
grytsprängningen användes sammanlagt 125 kg dynamit, varefter hålen laddades med vardera
70 till 125 kg eller tillsammans en kvantitet av 504 kg. Tändningen, som försiggick
inför den år 1910 i Sverige sammanträdande geologkongressen, skedde med elektricitet,
för att alla hålen skulle »gå» på en gång och största möjliga verkan erhållas. Hela den
nedsprängda kvantiteten malm uppgick till 10 750 ton och fordrade för sin upplastning
340 dagsverken.
Ännu större sprängverkan erhålles genom minsprängningar, vid vilka högst
betydande mängder sprängämne komma till användning. I stället för borrhål gör man
härvid bruk av i berget eller jorden indrivna tunnlar, som sluta i ett eller flera större, för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
