- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / IV. Gruvväsen och metallurgi /
143

(1925-1939) [MARC] With: Sam Lindstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Fyndigheters tillgodogörande - Gruvbrytningens tekniska hjälpmedel - Sätten för berg- och jordarters lösbrytande, av H. Carlborg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TEKNISKA HJÄLPMEDEL. BERG- OCH JORDARTERS LÖSBRYTANDE. 143

Fig. 79.
Elektrisk
tändhatt.

använda. Knallkvicksilvret är mycket lätt att bringa till explosion genom t. ex.
upphettning, beröring med en skarp metallspets e. d., varför tändhattar måste hanteras
med mycken försiktighet.

Tändhattens explosion åstadkommes med hjälp av ett tändrör eller s. k. stubintråd,
utgörande ett av jutegarn spunnet rör, fyllt av mjölfint krutpulver. Antändes en
stu-bintråd i ena ändan, förbrinner krutet jämförelsevis långsamt, så att tändgnistan
fort-ledes med en hastighet, som vid vanliga kvaliteter uppgår till omkr. 0.6 m pr minut.
Tråden instickes med ena ändan i tändhatten, som sammanpressas något omkring
densamma, och antändes i den andra, varvid tändrörets längd har så avpassats, att
vederbörande får tid att sätta sig i säkerhet innan explosionen inträffar.

Tändrören uppfunnos av engelsmannen Bickford år 1831; tidigare använde man
sig av med krutdeg bestrukna och sedan torkade pappersremsor eller träpinnar,
halmstrån fyllda med finkornigt krut e. d. Enär dessa anordningar ofta blevo av
ojämn kvalitet, så att de ibland ledde gnistan alltför hastigt, brukade man
i övre ändan anbringa en med svavel indränkt trådveke, i vilken
antänd-ningen skedde och som fortledde elden mycket långsamt.

För tändningen av sprängmedlet kan man även begagna sig av den
elektriska strömmen. De elektriska tändhattarna utgöras liksom de nyss
beskrivna av en liten kopparhylsa med en knallsats, e, fig. 79, men ovanpå
denna placeras en mycket lätt antändbar tändsats, f, av kaliumklorat, vissa
svavelföreningar m. m., i vilken den elektriska tändningsanordningen är
nedstucken. Denna består av tvenne isolerade ledningstrådar, mellan vilka
anordnas antingen ett lämpligt gnistgap eller också en glödtråd, p.
I det förra fallet måste sålunda för tändningen användas en jämförelsevis
högspänd ström, som frambringar en gnista, i det senare en lågspänd, som
försätter tråden i glödning. Den elektriska strömmen erhålles antingen
från en kraft- eller ljusledning eller medelst en bärbar, handdriven
generator, ackumulator e. d. De elektriska tändhattarna kunna anordnas
antingen som momenttändare eller som tidtändare, i vilket senare fall mellan
tänd- och knallsatserna inlägges ett tändrör, ett långsamt brinnande pulver
e. d., som fördröjer knallsatsens explosion. Genom ett lämpligt val av olika
slags tändare kan man vid avfyrandet av en av flera laddade hål bestående

skjutsalva avpassa tiden för de olika laddningarnas explosion, *så att största
totalverkan uppstår.

Före laddningen måste borrhålet göras rent från borrmjöl eller borrkax, d. v. s. det
vid borrningsarbetet uppstående bergartspulvret, och framförallt befrias från vatten.
Lämpligen sker detta med en i ändan något tillstukad träkäpp, en s. k. puls, som hastigt
föres upp och ned i hålet, eller genom inblåsning av tryckluft medelst ett till hålets
botten nedfört rör. Vid krutsprängning ligger stark vikt på att krutet
sammanpressas med laddstaken så hårt som möjligt, varigenom explosionen blir hastigare och
starkare. För samma ändamål måste också anbringas en förladdning av t. ex. torr lera,
som sammanpackas hårt ovanpå krutladdningen. I själva verket blev användningen
av krut mera allmän inom bergshanteringen först sedan man 1687 börjat begagna lera
som förladdning. Genom det övre partiet av krutet och genom förladdningen anbringas
en laddnål av mässing eller koppar, som när laddningen är färdig uppdrages och därvid
kvarlämnar ett hål, i vilket tändröret nedföres.

Dynamiten och övriga moderna sprängämnen tillhandahållas i med paraffinerat

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:10:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfbok/4/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free