Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Mineral och bergarter samt dessas förekomstsätt, av P. Geijer - De tekniskt användbara mineralen och bergarterna - Fossila bränslen - Fyndigheters uppkomst - Grundämnenas fördelning i jordskorpan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
MINERAL OCH BERGARTER. FÖREKOMSTS ÄTT.
jämförliga med torvlagren. Om åter metamorfosen fortsattes till regionalmetamorfos
i egentlig mening, överföres det fossila kolet till grafit, i vilken form det saknar
värde som bränsle, om det också kan användas på många andra sätt. Vid
kontaktmetamorfos av kol bildas likaledes grafit. De fossila bränslena äro i första hand
kraft-och värmekällor, men därjämte brukas en del petroleum som smörjmedel.
FYNDIGHETERS UPPKOMST.
Snart sagt varje geologisk process har åtminstone någonstädes och under något
skede av jordens historia lett till koncentration av något värdefullt mineralämne i
sådan grad, att det kan praktiskt utnyttjas. Vid en översikt av de olika slagen av
mineralfyndigheter är det enklast att utgå från de olika geologiska processerna,
all-denstund ett stort antal metallers malmer kunna uppkomma på ett och samma sätt,
varför en på de olika metallerna grundad indelning oundvikligen skulle leda till
upprepningar.
Grundämnenas fördelning i jordskorpan.
Beträffande mängdförhållandena mellan de allmännare av de olika grundämnen,
som sammansätta den fasta jordskorpan, har man en ganska god föreställning, tack
vare det stora antal kemiska bergartsanalyser, som utförts, och den genom geologiska
undersökningar vunna kännedomen om de olika bergarternas utbredning. I fråga om
sällsyntare ämnen äro beräkningarna däremot givetvis mycket osäkrare.
Följande procentsiffror för den fasta jordskorpan, i den mån den är åtkomlig för
undersökning, antagas allmänt komma verkliga förhållandet nära:
Syre............................... 47.30 %
Kisel..............................28.00
Aluminium...........................8.00
Järn................................4.50
Kalcium.............................3.50
Natrium.............................2.50
Kalium . .......................... 2.50
Magnesium...........................2.30
Titan...............................0.50
Väte...........................0.17—0.22
Kol.................................0.20
Fosfor.................................0.10 %
Svavel.........................0.06—0.12
Fluor..........................0.03—0.10
Klor...........................0.03—0.06
Mangan..............................0.08
Barium.........................0.03—0.08
Strontium......................0.03—0.05
Krom...........................0.01—0.03
Zirkon..............................0.03
Nickel.........................0.01—0.02
Vanadin......................... . 0.02
Övriga vardera mindre än 0.01 %
Man skulle kunna förmoda, att de olika malmernas vanliga metallhalter stode i
ungefär samma proportion till varandra som de resp, metallerna uti denna tabell, men
så är ingalunda fallet. Man bryter på sina håll mycket stora kvantiteter järnmalm med
endast omkring 30 % järn, sålunda en bergart, vars järnhalt ej är fullt 7 gånger större
än jordskorpans medeltal. Å andra sidan kan svavelkis sällan brytas, om dess halt
understiger 35—40 % svavel, vilket gentemot jordskorpans medeltal motsvarar ungefär
en fyrahundradubbling. För kopparmalmer med 2 % koppar, vilka äro brytvärda under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
