Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Mineral och bergarter samt dessas förekomstsätt, av P. Geijer - De tekniskt användbara mineralen och bergarterna - Icke-metalliska kemiska råämnen - Mineral som användas i oförändrat skick på grund av sina fysikaliska egenskaper - Fossila bränslen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEKNISKT ANVÄNDBARA MINERAL OCH BERGARTER. 2
hava i viss mån en motsatt användning mot kalkstenen, nämligen bl. a. vid smältning
av kalkiga malmer och till inklädning av en del kemiskt-tekniska apparater (på grund
av kvartsens ringa löslighet i de flesta syror). Gipsens användning är välkänd.
Bergsalt eller koksalt (natriumklorid med 61 % natrium och 39 % klor) har
användning icke blott som sådant utan också som råmaterial för framställning av såväl
natrium- som klorföreningar. De delvis kemiskt närstående och tillsammans med
bergsaltet uppträdande kalisälterna ha en utomordentligt stor betydelse som gödningsmedel.
Liknande användning hava två andra mineralämnen, fosfat och salpeter. Fosfat eller
fosforit är den vanliga beteckningen för icke kristallina former av kalciumfosfatet
apatit. Fosfatet är det viktigaste utgångsmaterialet för framställning av
fosforsyre-haltiga gödningsämnen. Salpeter åter, som är ett natriumsalt av salpetersyra
(natrium-nitrat), är råmaterialet för den vanligaste formen av kvävegödning m. m. Det ersättes
emellertid numera i viss utsträckning av med konst framställda kväveföreningar. Svavlet
har redan anförts på tal om malmmineralen. Kaolin (vattenhaltigt aluminiumsilikat)
är huvudbeståndsdelen i »eldfast lera» och användes för framställning av eldfast tegel
samt porslin. Fältspat (se ovan) användes också uti porslinsindustrien.
Mineral som användas i oförändrat skick pä grund av sina
FYSIKALISKA EGENSKAPER.
Grafit, en av kolets kristalliserade modifikationer, har på grund av sin fj ällighet och
smidighet, i förening med stor motståndskraft mot höga temperaturer och mot kemisk
påverkan, m. m., en vidsträckt användning, såsom till deglar för stålframställning,
ugns-svärta, smörjmedel m. m., ävensom, såsom bekant, till blyertspennor. Talk, ett
vattenhaltigt magnesiumsilikat, som uppkommer genom vittring av vissa magnesiumhaltiga
mineral, är ett likaledes mjukt och fjälligt, men i motsats till den svartgråa grafiten vitt
mineral. Talk användes bl. a. uti pappersindustrien. Oren, mestadels klorithaltig talk
kallas täljsten och förarbetas till kaminer och diverse andra artiklar. Asbest, den
fintrådiga formen av visa samfiboler och av magnesiumsilikatet serpentin, har en betydande
användning på grund av sin förmåga att tåla såväl stark upphettning som många
kemiska reagenser, samtidigt som den tack vare sin struktur kan spinnas och förarbetas
till tygstycken av lämplig form. Den vanliga kaliglimmern (muskovit) kan, då den
förefinnes uti tillräckligt stora stycken, användas för elektriska isoleringsändamål. Även
andra icke alltför järnhaltiga glimmerarter äro användbara. Såsom slipmedel
utnyttjas flera mineral, särskilt smärgél, som består av aluminiumoxiden korund, vidare vissa
slag av granat, kvarts, m. m.
Angående ädelstenarnas viktiga grupp hänvisas till uppgifter på annat ställe uti detta
arbete.
Fossila bränslen.
Under denna beteckning sammanfattar man en grupp ämnen av organiskt ursprung,
nämligen stenkol och de närstående brunkol och antracit, petroleum (bergolja) och torv.
I stort sett bilda torv, brunkol, stenkol och antracit en serie ämnen med stigande
värmevärde, motsvarande en fullständigare metamorfos av den fossila växtsubstansen,
vilket dock ej betyder, att stenkolslagren till sin uppkomst skulle vara fullständigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
