- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / II. Brännmaterialier, värmemotorer, kompressormaskiner /
174

(1925-1939) [MARC] With: Sam Lindstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Bränslen, av Edvard Hubendick - Principen för värmemotorerna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

174

BRÄNSLEN.

en lägre till en högre temperatur. Detta strider mot vår erfarenhet och säger oss, att
en sådan kropp, som vi trodde oss hava funnit, ej finnes, ty den skulle möjliggöra sådana
förlopp, som vi funnit vara omöjliga. Huru vi än bära oss åt komma vi alltid till detta
resultat och vi finna, att vilken kropp vi än använda för att mellan samma
temperaturgränser omvandla värme i arbete, vid det ideella förloppet, verkningsgraden alltid blir
densamma; det är från denna synpunkt sett likgiltigt vilken kropp vi välja såsom
medium för värmets omvandling i arbete.

Från praktisk ingenjörssynpunkt är det emellertid ej likgiltigt vilken kropp vi välja
för denna omvandling. Med en fast eller flytande kropp är det ej praktiskt möjligt
företaga en tillståndsändring av sådan art, att t. ex. kroppen, utan att värme till- eller
bort-föres, ändrar sin volym, sitt tryck och sin temperatur. Under alla förhållanden äro
de gränser, inom vilka detta endast med största svårighet är möjligt, utan allt
praktiskt värde. Med gasformiga kroppar däremot kunna vi, utan svårighet, företaga
godtyckliga processer inom mycket vida gränser, som möjliggöra deras praktiska användning.
Det är av dessa orsaker, som gasformiga kroppar, d. v. s. gaser och ångor, blivit
uteslutande använda för att av värme alstra arbete.

Vi komma nu till det andra spörsmålet huru högsta möjliga verkningsgrad skall
kunna uppnås, om vi hava fritt val i anseende till de temperaturer, som
värmemagasinen hava. Med hjälp av Carnots omvändbara cirkelprocesser kan bevisas (vi måste
här avstå från att genomföra detta bevis), att förhållandet mellan till- och bortfört värme
hos varje omvändbar carnotprocess är lika med förhållandet mellan värmemagasinens
temperaturer, om temperaturen räknas i celsiusgrader och dess nollpunkt sättes 273°
C. under vattnets fryspunkt, d. v. s. under celsiusskalans nollpunkt. Man brukar kalla
denna nollpunkt för temperaturens absoluta nollpunkt. Värdet på den absoluta
temperaturens nollpunkt har man funnit genom undersökningar på vissa gaser. Och då
verkningsgraden befunnits oberoende av kroppens art, så gäller detta resultat även för alla
andra kroppar. Verkningsgraden åter hade vi definierat med förhållandet mellan det
värme, som omsatts i arbete och det som tillförts cirkelprocessen. Det värme åter, som
omsatts i arbete, är skillnaden mellan till- och bortfört värme. Denna verkningsgrad
kan sålunda även uttryckas i absolut temperatur och blir då för en omvändbar Carnots
cirkelprocess lika med skillnaden mellan den absoluta temperatur, vid vilken värmet
tillförts, och den, vid vilken det bortförts, dividerad med den förra temperaturen. Detta
uttryck giver oss en klar bild över villkoren för värmets omsättning i arbete och
vad som fordras för att få ut så mycket arbete som möjligt ur en viss tillförd
värmemängd, då en omvändbar carnotprocess användes för omvandlingen. Vi finna, att vid
ju lägre temperatur värmet bortföres, ju högre erhålles verkningsgraden. Kunna vi
bortföra värmet vid absoluta nollpunkten, d. v. s. vid en temperatur 273° C. under
vattnets fryspunkt, så når verkningsgraden sitt maximum; den blir lika med ett.
Vid en Carnots cirkelprocess bör följaktligen värmet bortföras vid så låg temperatur som
möjligt, helst vid absoluta nollpunkten, ty vid denna temperatur har allt det tillförda
värmet förvandlats till arbete och den bortförda värmemängden blir även lika med noll;
det finnes ej längre något värme att bortföra.

Nu är det emellertid ej möjligt att använda en så låg temperatur som — 273° C.
eller någon temperatur, som närmar sig denna, ty så låga temperaturer finnas ej på
vår jord. Vi måste nöja oss med att bortföra värmet vid de lägsta, vid jordytan
förekommande temperaturer, d. v. s. i stort sett havens temperatur, vilken kan sättas till
+ 4° C. eller 277° absolut temperatur.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:09:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfbok/2/0186.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free