Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Magnetism och elektricitet - Elektrodynamiska och elektrokemiska företeelser - Elektrodynamiska lagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELEKTRODYNAMISKA OCH ELEKTROKEMISKA FÖRETEELSER.
1105
4:o. Alla de fenomen, som framgå av den ömsesidiga verkan mellan en elektrisk
ström och en magnet, upptäckt av herr Ørsted, och som jag analyserat och reducerat till
två allmänna fenomen i en föregående avhandling, uppläst i Akademien den 20
september 1820, hemfalla under den lag om attraktion och repulsion mellan två elektriska
strömmar, så som jag nu uttalat den, ifall man antager, att en magnet blott är en samling
elektriska strömmar, vilka alstras av en inbördes verkan mellan järnets småpartiklar, analog
med den som förefinnes i en voltaisk stapel, och som gå i plan vinkelräta mot
samman-bindningslinjen mellan magnet ens poler.
5:o. När magneten inställer sig under jordklotets inverkan, äro dessa strömmar
motsatt riktade mot solens skenbara rörelse, så att om man placerar magneten i motsatt
ställning med polerna vända åt samma håll som jordens poler, dessa samma strömmar gå
i samma riktning som solens skenbara rörelse.
6:o. De kända fenomen, som man iakttager, då två magneter verka på varandra,
hemfalla under samma lag.
7:o. Sammalunda är fallet med den verkan jordklotet utövar på en magnet, om
man på densamma medgiver elektriska strömmar i plan vinkelräta mot
inklinations-nålens riktning och som nedanför denna riktning röra sig från öster till väster.
8:o. Det finns ingen skillnad mellan den ena eller den andra av magnetens poler;
den enda olikheten är, att man vid den ena befinner sig till vänster och vid den andra till
höger om de elektriska strömmar, som ge stålet dess magnetiska egenskaper.»
De tre första punkterna innehålla de
experimentella rön, som Ampère inför den franska
vetenskapsakademien demonstrerade med det berömda
Ampères stativ, ett stativ (se fig. 962) försett med
två mitt över varandra placerade små skålar, vari
en på olika sätt utformad metalltrådsslingas båda
omböjda och tillspetsade ändar få vila, så att
slingan blir fritt vridbar kring den genom spetsarna
gående lodlinjen.
De fem följande punkterna innehålla däremot
Ampères elektrodynamiska teori för magnetism,
enligt vilken all från magneter härrörande dynamisk
verkan tänkes orsakad av den mekaniska
kraftverkan, som förefinnes mellan elektriska strömbanor.
Denna Ampères teori har sitt största intresse däri, att Ampère med hjälp av hypotesen
om inre strömvirvlar i materian frigör sig från Æpinus’ hypotes om två magnetiska fluida.
Detta innebär ju en väsentlig minskning av antalet grundläggande begrepp och utgör
således en förenkling av stort värde, även om man får erkänna, att Ampères hypotes om
dessa strömmars uppkomst ur en inre Voltaeffekt är synnerligen löst grundad och icke i
vår tid kan upprätthållas. I början av 1800-talet var man allmänt på jakt efter större
enhetlighet i de fysikaliska fenomenen; därom vittnar bl. a. Ørsteds förut citerade
funderingar över identitet mellan elektricitet, värme, ljus och magnetism. En sådan
efterlängtad förenkling möjliggjordes åtminstone i någon mån av Ampères teori, som i ett
slag avskaffade Æpinus’ hypotes om två magnetiska fluida. I synnerhet utgjorde
Ampères karakterisering av magnetpolernas olikhet, i § 8 här ovan, en salomonisk
-dom i den gamla tvistefrågan om ett eller två fluida.
Ampères teori väckte också på sin tid berättigat uppseende, och man försökte på flera
Fig. 962. Anordning för demonstration
av den mekaniska kraftverkan mellan
strömförande ledningar.
70—250164. Uppfinningarnas bok. I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
