Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Magnetism och elektricitet - Magneter - Jorden som magnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MAGNETER. JORDEN SOM MAGNET.
1003
att en järnstång, som man uppställt i inklinationsnålens riktning, sedan den av jordens
magnetfält blivit magnetiserad, får en nordända i sin nedersta ända. Detta visade
sig också mycket riktigt vara fallet.
I detta samband förtjänar omnämnas, att Gilbert med betydligt större vetenskaplig
följdriktighet än nutida fysici benämnde kompassnålens mot norr pekande ända för
syd-ända och den motsatta för nordända, medan vi göra tvärtom. Härigenom kunde Gilbert
anse, att jorden som magnet betraktad äger en nordpol i norr och en sydpol i söder.
Vill man i vår tid vara konsekvent, måste man därför kalla den i norr belägna polen
för den magnetiska sydpolen och vice versa.
Någon undersökning av inklinationens variation med breddgraden blev Gilbert
icke i tillfälle att utföra. Det blev andra förbehållet att i denna punkt skaffa den
experimentella bekräftelsen av hans åsikters principiella riktighet, så att hans samtida endast
i några få år kunde framhärda i den efter Normans mätning rätt utbredda åsikten, att
inklinationen överallt har just det av honom i London funna värdet 70°.
År 1609, sex år efter Gilberts död, företog engelsmannen Henry Hudson på uppdrag
av det holländska Ostindiska kompaniet ett försök att norr om Nordamerikanska
kontinenten finna en sjöväg till Indien, den s. k. nordvästpassagen. Under denna färd kom
han till den efter honom uppkallade Hudsonviken, belägen mellan 51° och 64° nordlig
bredd. Härvid framträngde han ända till 75° 22’ nordlig bredd, och där fann han vid
uppmätning av inklinationen, att inkhnationsnålen i bästa överensstämmelse med
Gilberts hypotes stod nästan rakt upp och ned, inklinationsvinkeln var 89° 30’.
Sedermera har Gilberts åsikt i stort sett mer och mer bekräftats, på samma gång
som det visat sig, att jorden som klotformig magnet på grund av sin materias
ojämna fördelning icke har så enkla egenskaper som Gilberts Terella. Framför allt har
det visat sig, att jordens magnetiska poler icke sammanfalla med dess geografiska
poler, så att något enkelt samband mellan inklination och breddgrad icke existerar.
Först år 1831, då sir John Ross upprepade Hudsons försök att finna
nordvästpassagen, upptäckte denne en ort, i vilken inklinationsnålen stod exakt rätt upp och ned.
Denna ort, som således får betecknas som jordens magnetiska sydpol, fann norrmannen
Ro ald Amundsen under den 1903—1906 företagna och för första gången lyckligt
genomförda nordvästpassagen ligga vid 70° nordlig bredd och 97° västligt från
Greenwich. Jordens magnetiska nordpol fann Shackleton vid sin 1908 företagna
sydpols-expedition ligga vid 72° sydlig bredd och 154° östligt från Greenwich.
Jordniagnetiska fältets sekulära förändringar. Med tiden blev kompassens
deklination alltmera känd i Europa och ingick så i navigatörernas medvetande, att man, som
vi tidigare sett, tog hänsyn till densamma genom att på kompassens vindros medelst ett
streck markera avvikelsen från meridianen.
Så småningom samlades ett ganska omfattande observationsmaterial, men
uppgifterna stämde icke särdeles väl med varandra, beroende på att sjömännens observationer
sällan utfördes med någon större grad av noggrannhet. I Holland, som under sin kamp
för oberoende från Spaniens överhöghet alltmera utvecklade sin sjöfart, kände man
så småningom ett starkt behov av att äga en klar överblick över deklinationen, som i
dess närmaste farvatten var rätt avsevärd. På uppdrag av Hollands ståthållare, prins
Vilhelm av Oranien, företog sig därför Simon Ste vin att sammanställa den tidens
kända observationer, och år 1599 publicerade han en tabell över 42 olika orters
dekli-nationer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
