Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Ljuset - Optiska instrument - Linsers avbildningsegenskaper - Linsers ljusöppning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
958 LJUSET.
sianska vägen och beräknade icke-sfäriska ytors möjligheter. De Zeisska Jenaverken
tillverkade 1908 de första asfäriska (icke-sfäriska) starrglasögonen efter Gullstrands
anvisning, s. k. GuUstrandska katralglas.
Vid mikroskop, vilkas förstoring ju är synnerligen stor, gör sig den sfäriska
aberra-tionen gällande i så pass hög grad, att man måste på något sätt undvika den. Härvid
kan man ha god hjälp därav, att det föremål, som skall avbildas, är mycket litet och
alltid går att placera på ett lämpligt avstånd från linsen. Då man nu vet, att varje sfärisk
yta alltid har någon punkt, som avbildas utan aberration, nämligen de aplanatiska
punkterna, ligger det nära till hands att undersöka möjligheten av att aberrationsfritt
avbilda omgivningen av en sådan aplanatisk punkt. Redan Thomas Young försökte
1800 räknemässigt komma till rätta med de sfäriska avbildningsfelen, och hans landsman
Henry Coddington förde dessa beräkningar vidare i ett 1829 tryckt arbete, Treatise on
the Rejlection and Ref radion of Light (uppsats om ljusets spegling och brytning). Även
andra forskare ha arbetat i samma riktning, men den som löste problemet för den
mikroskopiska avbildningen var den tyske optikern Ernst Abbe, vilken 1888 uppställde sitt
betydelsefulla s. k. sinusvillkor.
Abbes sinusvillkor utsäger, att ett litet plant föremål, placerat vinkelrätt mot
huvudaxeln och på densamma, avbildas som en plan bild utan sfärisk aberration, ifall
förhållandet mellan sinusmåtten för de båda vinklar, som huvudaxeln bildar med dels
en godtycklig, från föremålet utgående stråle och dels den till bilden ingående brutna
fortsättningen av densamma, har ett konstant värde för alla strålar. Abbe undersökte
sedermera ett flertal i handeln förekommande mikroskopobjektiv, vilka voro kända
för att lämna en god avbildning, och det visade sig, att fabrikanterna, som genom
successiva förbättringar rent erfarenhetsmässigt kommit fram till dessa linskombinationer,
i många fall lyckats att tämligen väl uppfylla det av Abbe på teoretisk väg funna
sinus-villkoret. Sedan sinusvillkoret väl blivit formulerat, fingo fabrikanterna i sin hand ett
medel att mera målmedvetet fullkomna sina objektiv. Som mått på sfärisk aberration
i allmänhet (koma) tager man numera avvikelsen från sinusvillkoret (se fig. 829).
Linsers ljusöppning.
Fig. 820. Irisbländare.
Bländares öppningsförhållande. Innan vi gå att taga närmare del av de
betydelsefulla framsteg, som gjorts på linskonstruktionernas område, skola vi klargöra
bländareöppningens betydelse för bedömandet av en lins egenskaper. I de allra flesta
linskombinationer som förekomma användas bländare. Ofta är
bländaren ställbar, så att hålet kan vidgas eller minskas inom vissa
gränser, och härtill har man nu för tiden vanligen en irisbländare.
Irisbländaren har fått sitt namn därav, att den verkar ungefär
som ögats regnbågshinna eller s. k. iris, när denna vidgar eller
sluter pupillen. Irisbländaren (se fig. 820) består av tunna,
svärtade metallbleck i form av svängda kilar eller s. k. sektorer
inpassade i en cirkelrund ram. Genom en för hand vridbar yttre
ram kunna kilarna resas mer eller mindre, varigenom det av dem omslutna hålets
diameter ändras.
Genom att minska bländareöppningen kan man, så som vi redan tidigare
framhållit, utestänga kantstrålarna, vilka orsaka astigmatism, och samtidigt även minska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
