Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Ljuset - Ljusets natur - Ljusets böjning och interferens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LJUSETS NATUR. LJUSETS BÖJNING OCH INTERFERENS.
883
■Fig. 753. Skuggan bakom en fin nål belyst av ljus, som släppes
in genom ett mycket litet bål.
något ljusare. Är rummet absolut mörkt i övrigt, så kan man även inom slagskuggan se
svaga ljusa strimmor, så att gränsen mellan ljus och skugga fullständigt är upphävd.
Fångar man upp skuggan och dess åtföljande ljusband på en snett ställd skärm,
så att skuggorna bredas ut, skönjer man en tydlig färgning av de ljusband, som bilda
övergång mellan skugga och ljus. Varje ljusband synes då rött vid den kant, som vetter
åt föremålets skugga, och blått vid den motsatta kanten. Göres det hål, varigenom
solljuset insläppes, större, komma
ljusbanden att bredas ut
och flyta över i varandra.
Vid tillräckligt stort hål
försvinna ljusbanden, och
skuggan blir i
överensstämmelse med gängse
föreställningar.
Grimaldi kallade detta
fenomen för ljusets
diffrak
tion eller böjning, och han hade några vaga föreställningar om att fenomenet orsakas
av att ljuset är en vågrörelse.
Newton upprepade försöket och företog en del mätningar, vilka han publicerade i
tredje delen av sin Optik, men denna del avslutade han aldrig utan tillfogade densamma
i stället den rad frågor, som av oss förut omnämnts. Böjningsfenomenet förblev därför
länge outforskat, vanligen nöjde man sig med att anse detsamma bero på en
ljusbrytning i luften. Emellertid hade Newton visat, att en sådan förklaring icke är möjlig, ty
placerar man en nål i det av vatten fuktade mellanrummet mellan två glasskivor och
ställer den i vägen för ljuset från ett litet hål, så blir fenomenet precis likadant som
när nålen är i luft. I sin Fråga 1 tänker sig Newton orsaken vara något slags
»attraktion» mellan föremålet och ljuset, och i Fråga 3 undrar han, om inre spegling, brytning
och böjning samtliga äro fenomen orsakade av kraftfält, »som under olika
omständigheter yttra sig på olika sätt».
Grimaldis interferensförsök. I sitt här ovan omnämnda arbete meddelar
Grimaldi en annan iakttagelse av största betydelse för kännedomen om ljusets natur.
Grimaldi uppställer nämligen följande märkliga sats som Proposition XXII i bemälda
verk: Ett belyst föremål kan förmörkas, om man tillför
ytterligare ljus till det ljus, som upplyser detsamma.
Den iakttagelse, som lett Grimaldi till denna förbluffande sats, var följande. Om man
släpper in ljus i ett mörkt rum genom ett runt, fint hål, så kan man på en vit skärm
uppfånga ljuset i form av en rund ljusfläck, vars belysning är jämn över hela ytan utom just
mot den cirkelformiga omkretsen, där en svag skuggning i rött förmärkes. Får ljuset
tränga in genom två tätt intill varandra ställda lika stora hål och hålles den vita skärmen
tämligen nära dessa hål, synas två lika belysta ljusfläckar. Avlägsnas skärmen, bli
ljusfläckarna större, eftersom de härröra från var sitt ko niska ljusknippe ägande spetsarna
i respektive hål. På tillräckligt långt avstånd från hålen komma ljusfläckarna att gripa
in över varandra. Den del av skärmen, som på detta sätt belyses från båda hålen, skulle
man vänta sig starkare belyst än den övriga delen, men så är icke helt fallet. Tvärtom
ser man de cirkelformiga konturerna svagare belysta inom det gemensamma området.
Ljus från ena hålet har tillsammans med ljus från andra hålet bildat skugga!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
