Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Värmet - Materians tillståndsförändringar genom värmebehandling - Kolloider och dispersa system
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MATERIANS TILLSTÅNDSFÖRÄNDRINGAR. KOLLOIDER OCH DISPERSA SYSTEM. 727
centrijugering för att åtskilja partiklar av olika storlek. Perrins centrifug gjorde 2 500
varv/min och gav en centrifugalkraft upp till tusen gånger tyngden.
The Svedberg har sedermera drivit centrifugeringen ännu längre medelst en av
honom konstruerad ultracentrifug, som genom ett synnerligen högt varvtal och diverse
uppvärmningsanordningar skiljer sig från tidigare centrifuger. Varvtalet är 60 000
varv/min och centrifugalkraften uppnår ett värde, cirka 200 000 gånger större än
tyngdens, varigenom sedimenteringen väsentligt påskyndas och även äger rum för partiklar,
vilka annars icke märkbart sedimentera. Genom successiv fotografering av
sedimente-ringens förlopp kan denna i detalj studeras och beräkningar av partiklarnas vikt utföras.
Ultracentrifugen har fått stor betydelse för bestämning av höga molekylvikter exempelvis
för äggviteämnen.
Osmotiskt tryck. I överensstämmelse med van’t Hoffs lag böra även utspädda
kolloida lösningar uppvisa ett osmotiskt tryck proportionellt mot antalet partiklar per
volymenhet. Detta har även genom mätningar bekräftats. Vid beständiga kolloider
kan man i månader iakttaga samma osmotiska tryck. Obeständiga kolloider, vilkas
osynliga småpartiklar baka ihop sig eller agglomera till större partiklar, som sedan
koagulera, visa däremot ett ständigt sjunkande osmotiskt tryck.
Temperaturens inflytande på det osmotiska trycket är ganska kännetecknande för
dessa förhållanden. När temperaturstegringen befordrar agglomeration av smärre
partiklar till större sådana, såsom fallet t. ex. är med järnoxid, visar det sig, att det
osmotiska trycket sjunker. Vid andra åter, såsom gelatin, vilka finfördelas mer och mer ju
högre temperaturen blir, kommer det osmotiska trycket att växa med temperaturen.
Vid mindre utspädning kompliceras förhållandena på den grund att intramolekylära
krafter göra sig gällande. Av största betydelse är härvid dels uppkomsten av elektriska
laddningar och dels de kolloida partiklarnas hopflytning och gelébildning.
Dispersa systems elektriska egenskaper. Om man i en kolloid lösning nedsätter
två elektroder med olika spänning, visar det sig att nästan varje kolloids småpartiklar
vandra till den ena eller andra av dessa elektroder. Därav framgår att kolloidpartiklarna
äro elektriskt laddade antingen positivt eller negativt. I detta avseende likna kolloiderna
således i någon mån de jondispersa systemen, vilka erhållas, då syror, baser och salter,
s. k. elektrolyter, lösas i vatten. Elektrolytens molekyler spaltas därvid automatiskt i
elektriskt laddade delar, joner. Även suspensioner ha enligt vad Perrin visat den
egenskapen att de kringsvävande partiklarna äga elektrisk laddning. Att så även är
förhållandet med vattenpartiklarna i åskmolnens dispersa system är sedan gammalt känt.
Den hastighet varmed dessa olika slags partiklar röra sig uti ett elektriskt fält med
styrkan 1 volt per cm är för dem alla av samma storleksordning, vid suspensioner och
kolloider 2 å 3 /z/sek (tusendels millimeter i sekunden) och vid joner 6 å 35 ^u/sek.
Laddningarnas uppkomst sker vid elektrolyter, som nämnt, genom automatisk
spaltning i två motsatt laddade joner, men vid kolloider och suspensioner äro förhållandena
betydligt mer komplicerade. Somliga kolloider, exempelvis färgstoffer med mycket hög
molekylarvikt, synas förhålla sig som elektrolyter, andra synas däremot få sin laddning
genom upptagning, adsorption, av joner från dispersionsmedlet. Laddningarnas storlek
vid kolloider torde överträffa jonernas laddningar.
Kolloidernas beständighet synes i hög grad vara betingad av deras laddning, ty
om man så småningom minskar laddningen genom elektrolyttillsats, så börja de
koagu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
