Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Värmet - Materians tillståndsförändringar genom värmebehandling - Kolloider och dispersa system
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
726
VÄRMET.
Fig. 633.
Sedimen-teringsjämvikten studeras framför
mikroskopet. Efter Perrin.
än i de högre luftlagren. Pascals berömda försök rörande lufttryckets ändring med
höjden (se sid. 243) visade detta synnerligen tydligt. Sedermera utarbetade Laplace en teori
för atmosfärens jämvikt och uppställde en formel för beräkning av lufttäthetens
variation med höjden, enligt vilken koncentrationerna bilda en geometrisk serie för nivåer
med samma höjdskillnad. Denna formel har bl. a. fått grundläggande betydelse vid
barometrisk höjdmätning.
Perrin insåg att tyngdens inflytande på sedimenteringsjämvikten vid en suspensions
småpartiklar ävenledes måste följa den av Laplace uppställda formeln, vilken dock något
får modifieras med hänsyn till mediets täthet. I den av Perrin modifierade formeln
ingår även Avogadros konstant, och det blev därför möjligt för Perrin att bestämma denna
genom koncentrationsmätningar på olika höjd.
Perrin använde härvid ett kärl, vars djup var 100 //, d. v. s. 0.1
mm; i detta hade han mastixemulsion och räknade mikroskopiskt
13 000 partiklar i olika höjder, nämligen vid höjderna
5 fi, 35 fi, 65 fi, 95 fi,
och motsvarande koncentrationer beräknades förhålla sig som talen
100, 47, 22.6, 12.
Om dessa tal ändras obetydligt till:
100, 48, 23, 11.1,
bilda de en geometrisk serie, så att överensstämmelsen således var
den väntade.
Ur sin formel beräknade Perrin vidare Avogadros konstant och fick som resultat
ett något växlande värde, mellan 65.1022 och 72.1022. Att på två så väsentligt skilda
vägar som ur sedimenteringsskikt och Brownsk rörelse komma till nästan samma värde
på Avogadros konstant, utgör ett kraftigt stöd för att de åsikter som tillämpats på dessa
dispersa system äro riktiga. ,
Även andra krafter än tyngden ha liknande inflytande på dispersa system. Av
största betydelse är centrifugalkraften, som kommer till användning i separatorer och
centrifuger, och vars styrka inom vida gränser kan varieras.
Centrifugens stora betydelse vid särskiljande av beståndsdelarna i emulsioner och
suspensioner är allmänt bekant. Härvid bringas vätskan i snabb rotation, varvid varje
partikel påverkas av en från rotationsaxeln utåtriktad kraft, centrifugalkraften, som är
proportionell mot såväl partikelns vikt som dess avstånd från axeln samt dessutom
proportionell mot kvadraten på varvtalet (se sid. 423). Genom att varvtalet ändras är det
således möjligt att ändra den per massenhet verkande kraften. Förefinnas i vätskan
partiklar med olika vikt, komma de att påverkas av olika stora centrifugalkrafter; de
tyngre slungas ut från rotationsaxeln och tränga därvid de lättare in mot densamma,
varigenom en sedimenteringsbildning uppstår; partiklar med större vikt vandra mot
kärlets ytterväggar, och de med mindre vikt vandra mot rotationsaxeln. Vid
mjölk-och oljeseparatorer sker ett ständigt till- och bortflöde av vätskan, varvid detta ordnas
så, att den avskilda grädden eller renade oljan får strömma bort ur ett intill
rotationsaxeln mynnande rör, medan den tyngre mjölken eller slammet uttages nära ytterväggen.
För att ordna denna rörelse, så att icke onödig virvelbildning verkar störande på
separeringen, har man i Alfaseparatom insatt en rad plåtar, som indela vätskan i tunna skikt.
Perrin använde vid sina undersökningar upprepad centrifugering, s. k. jraktionerad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
