Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Ljudet - Ljudet som musik - Samverkan av toner. Klangfärg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
574
LJUDET.
ningsproblemet, och fastän han icke uttryckligen formulerar den var den vägledande för
alla hans försök att med örats hjälp experimentellt verifiera de teoretiska satser han
härlett rörande svängande elastiska kroppar. När Fourier sedermera klarlagt frågans
matematiska sida genom sitt berömda teorem kunde den klarsynte tysken G. S. Ohm,
som även på andra områden (ex. Ohms lag i elektricitetsläran) förstått att direkt
tillämpa Fouriers undersökningar, uttryckligen formulera ovanstående sats uti den
betydelsefulla avhandlingen »Om tonens definition och teorien för sirener och liknande
tonalstrande anordningar», vilken publicerades år 1844.
Fig. 478. Königs apparat för harmonisk analys medelst
resonatorer.
Analys och syntes av klanger. Den Euler-Bernouilli-Ohmska klangteorien blev mot
mitten av 1800-talet underkastad en ingående experimentell prövning av den
framstående tyske fysiologen och fysikern Hermann von Helmholtz (1821—94). Härvid
använde sig Helmholtz systematiskt
av resonansprincipen tillämpad på
luftpelare inneslutna i lämpligt
formade, med två öppningar försedda
behållare, s. k. resonatorer. Sättes
en dylik resonator för örat på så
sätt att den utdragna, öppna
spetsen tryckes in i hörselgången, så
hör man mycket tydligt när
luftpelaren genom resonans bringas i
svängningar. Fenomenet är analogt
med det då man lyssnar med en
stor snäcka tryckt till örat; vid
varje buller eller tal sjunger
snäckan med en fullt bestämd ton,
inför vilken alla andra ljud
försvinna. Denna ton kan dock icke
ljuda, om icke den yttre luftens
vibrationer innehålla en komponent
som genom resonans får framlocka
densamma. Resonatorn angiver
således så snart ett ljud innehåller
en harmonisk komponent med ett
svängningstal i det allra närmaste
lika med ett svängningstal för
reso-natorns egensvängning.
. Resonatorn kan även användas till rent objektivt studium av klanger. I stället för att
sätta den till örat täcker man dess ena mynning med en spänd hinna, vilken utgör
mellanvägg till kammaren vid en manometrisk låga (se sid. 528), varefter resonatorsvängningarna
’ kunna studeras i en roterande spegel. Fig. 478 återgiver en dylik apparat för klangänalys,
vid vilken en hel rad av cylindriska resonatorer står i förbindelse med manometriska lågor.
Vid varje sammansatt ljud vari någon av resonatorernas svängningar ingår som
harmonisk komponent kommer denna resonators låga att skälva, och man kan i den
roterande spegeln tydligt se både de olika ingående harmoniska komponenterna och
någorlunda bedöma deras inbördes styrka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
