- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / I. Teknikens naturvetenskapliga grunder /
573

(1925-1939) [MARC] With: Sam Lindstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Ljudet - Ljudet som musik - Samverkan av toner. Klangfärg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

LJUDET SOM MUSIK. SAMVERKAN AV TONER. KLANGFÄRG. 573

berättats med flerstämmigt musikackompanjemang. Därmed började den
flerstäm-miga musiken att i allt större utsträckning odlas i Europa.

Man behöver icke nödvändigt tänka sig, att, som vissa författare velat hålla före,
en anatomisk-fysiologisk rasolikhet utgör förklaringen till att somliga folk blott höra
ett virrvarr av enstaka toner där andra höra harmoniskt samklingande ackord. Det är
betydligt enklare att häri se ett resultat av tradition och vana — och måhända även
betydligt riktigare. Även den ackord-harmoniskt tränade uppfattningen kan höra
ackordets olika toner, och särskilt tydligt framstå de, då musiken är i rörelse, då tonerna
växla. Det är som om ackordet och tonerna kräva olika slags uppmärksamhet, en
harmonisk och en melodisk, och den ena eller den andra av dessa »uppmärksamheter» kan
vara dominerande för uppfattningen. I så fall är det blott frågan om träning och vana,
vilken som blir den utslagsgivande för de individer som vanemässigt åhöra musiken,
och det gäller en viljeakt för den medvetet lyssnande, när han ena ögonblicket uppfattar
ett ackord som en hopsmält samklang och andra ögonblicket som samtidigt ljudande,
åtskilda toner. Poeten och sågverksägaren behöva icke ha olika slags ögon därför att
den förra ser skogen men den senare blott träden; ej heller den läsande och typografen,
fastän den förre blott tänker på orden och meningarna, medan den senare måste ha
uppmärksamheten riktad på bokstäver och stilsorter.

Vi ha redan i det föregående haft ett exempel som i hög grad bestyrker att det hela
är en uppmärksamhetsfråga. När Rameau lockar åhöraren att höra tredje övertonen
till en sjungen ton genom att anslå denna överton på ett piano och därefter låta den
förklinga är det ingenting annat än ett konstgrepp att väcka den melodiska
uppmärksamheten och insöva den harmoniska. Det är som när en rörelse hos ett villebråd, som
dittills icke’kunnat urskiljas mot den lika färgade bakgrunden, plötsligt låter jägarens
uppmärksamhet riktas mot en bestämd punkt av terrängen, där det sen är lätt att
urskilja villebrådet trots den skyddande beklädnaden.

Enkla och sammansatta toner. Då vi nu således ha skäl att anse att toner kunna ge
en klang och en klang kan ge toner beroende på hur uppmärksamheten inställts, återstår
en ytterst viktig fråga: vad är en klang och vad är en enkel ton? Hurudan klang skall en
ton ha och hurudan ton en klang för att bägge dessa begrepp skola sammanfalla? Här
är det som teorien för strängars svängning blir av så fundamental betydelse. Vi kunna
i anslutning till den formulera om vår fråga: kan en sträng av örat uppfattas såsom
ljudande med en enda ton och hur skall strängen i så fall svänga?

I denna form blir frågan ej så omöjlig att besvara. Redan Daniel Bernouilli
påpekade ju sambandet mellan strängens form och de övertoner örat urskiljer; övertonerna
svara mot den Eulerska uppdelningen av strängens startprofil i sinuskurvor. Den enstaka
enkla tonen skulle således svara mot att strängen under det den svänger har formen av
en sinuskurva eller med andra ord mot att strängens olika punkter utföra en
harmonisk svängningsrörelse; eftersom örat i form av enstaka toner, övertoner, urskiljer de
olika harmoniska svängningar, som svara mot svängningsrörelsens uppdelning genom
harmonisk analys (se sid. 543), har man således starka skäl som tala för att

en enkel ton svarar mot en harmonisk
svängningsrörelse, så att varje svängningsrörelse som kan uppdelas
i visst antal harmoniska komponenter av örat uppfattas
som en klang av lika många enkla toner.

Denna sats ligger faktiskt till grund för Daniel Bernouillis uppfattning av sväng-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:08:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfbok/1/0585.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free