Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Ljudet - Ljudet som rörelse - Svängande strängar och luftpelare - Ljudet som musik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LJUDET SOM MUSIK.
551
verkliga, och skillnaden mellan den reducerade och den verkliga rörlängden angiver vad
man brukar benämna mynning skor reküonen. För ett cirkulärcylindriskt rör har lord
Rayleigh angivit mynningskorrektionen till 41 % av rörets diameter.
Svängningar i rör med sidohål. Vid flöjter och en del andra biåsinstrument har man
en svängande gaspelare inuti ett rör, i vars sidovägg upptagits hål som öppnas eller
stängas medelst fingertopparna eller därtill avsedda klaffar. Genom denna anordning
möjliggöres att gaspelaren utför svängningar med olika uppdelning av noder och bukar,
varigenom olika toner uppstå.
Ett mycket stort hål verkar som en öppen mynning hos själva röret, så att
tillnärmelsevis buk där uppstår. I själva verket utvecklas det en buk på var sida om hålet
och icke exakt vid själva hålet. Emellertid spelar hålets storlek och placering en stor
roll för svängningens förlopp, ty det är uppenbart att ett mycket litet hål i det närmaste
verkar som en fast vägg, medan ett stort hål verkar som en mynning; för medelstora
hål blir verkan därför något mellanting mellan dessa bägge ytterligheter. Teoretiskt
har man icke lyckats helt komma till rätta med detta fenomen, men vid
instrumenttillverkning behärskar man det däremot tillräckligt för att uppnå ur musikalisk
synpunkt fullt tillfredsställande resultat.
I
LJUDET SOM MUSIK.
Alla människans sinnesförnimmelser åstadkomma mer eller mindre komplicerade
sensationer inom organismen och framkalla härigenom de inre tillstånd vi benämna
känslor, men ingen torde göra det i så hög grad som den hörselförnimmelse vi benämna
toner. Det behag eller obehag, som alltid i mer eller mindre hög grad vidlåder de känslor
som åtfölja sinnesförnimmelsernas inverkan på organismen, är i detta fall av en så
utpräglad och för de flesta människor gemensam natur att tonförnimmelserna från
urminnes tider kunnat bli föremål för estetisk värdering av synnerligen lagbunden art.
Den gamla regeln att »om smaken kan ej disputeras» kan knappast sägas äga
tilllämplighet på det musikaliska omdömet, åtminstone ej så länge det rör sig om
tonförnimmelser av enklare art. När musiken efter vissa banor nått en sådan utveckling att
mera komplicerade tonförnimmelser tagits i dess tjänst synes omdömet däremot kunna
klicka. Håller man sig emellertid till musikens elementer är omdömet i allmänhet så
träffsäkert att motsvarande sinnesförnimmelser kunna göras till föremål för en exakt,
d. v. s. en i mätbara kvantiteter uttryckbar värdering.
Det som giver hörselsinnet denna undantagsställning, varigenom läran om dess
musikaliska förnimmelser kan ryckas in i en framställning om de exakta
naturvetenskaperna, är att dess organ, örat, fungerar som ett fysikaliskt instrument i mera
utpräglad grad än övriga sinnesorgan. Man har mycket starka skäl att anse att
hörselsinnets nervintryck förmedlas genom i örat befintliga organ, som genom resonans
försättas i svängningar av den inkommande ljudvågen, och häri kan man ganska lätt finna
anledningen till att människan sedan urminnes tider valt ut bestämda tonföljder, skalor,
som musikaliskt uttryck för sina känslostämningar. Skalans språngvisa följd av toner
kunna knippas till de hela talens språngvist löpande rad, det visste redan talmystikens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
