- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / I. Teknikens naturvetenskapliga grunder /
392

(1925-1939) [MARC] With: Sam Lindstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Rörelsen - Rörelsens förlopp i rum och tid - Den stela kroppens rörelse

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

392

RÖRELSEN.

digt underordnad betydelse vid sidan om kroppens rörelse som helhet, och man uppnår
därför en betydelsefull förenkling genom att, där så är möjligt, antaga att en kropp
är absolut stel.

Den enklaste formen för en stel kropps rörelse är den som består i en förflyttning
av sådan art att kroppen i förhållande till referenssystemet hela tiden intager samma
ställning. För att ge ett klart uttryck åt detta vilja vi tänka oss, att vi i kroppen
markerat ut tre mot varandra vinkelräta, genom samma punkt gående axlar, vilkas
riktningar vi dessutom kunna välja parallella med tre axlar fästade i den kropp i förhållande
till vilken rörelsen beskrives. Den ifrågavarande rörelsen, som benämnes translation (av
lat. translatis, förflyttning), består då däruti, att kroppen flyttar sig så, att de i kroppen
markerade axlarna hela tiden äro parallella med var sin av de i referenssystemet
markerade axlarna.

Man inser lätt att de banor, som den stela kroppens olika punkter beskriva, till
formen äro fullständigt lika, ehuru de naturligtvis ligga förskjutna i förhållande till
varandra. Var och en kan exempelvis lätt övertyga sig öm den fullständiga likheten mellan
de två kurvor, som man ritar upp med en passares bägge spetsar, när spetsarnas
sam-manbindningslinje hela tiden flyttar sig parallellt med en viss riktning. Likaså inses,
att om de olika banorna förses med en vägskala, även vågskalorna bli identiskt lika, så
att i varje ögonblick kroppens olika punkter alla ha samma hastighet och samma
acceleration.

För att uttömmande beskriva en stel kropps translationsrörelse är det sålunda
tillräckligt att känna rörelsen hos en enda speciell punkt i kroppen. Av dynamiska skäl
visar det sig, som vi längre fram skola se, synnerligen fördelaktigt att härvid välja ut
kroppens masscentrum eller s. k. tyngdpunkt. När man talar om att en kropp rör sig i
den eller den banan är det därför ofta underförstått, att det är kroppens tyngdpunkt som
följer ifrågavarande bana.

Rotationsrörelse. En annan enkel rörelseform för en stel kropp är den s. k.
rotationen eller vridningsrörelsen. Denna består däri, att kroppen rör sig under det att två
av dess punkter befinna sig i vila i förhållande till referenssystemet. Äro två punkter
av kroppen stillastående, så äro samtliga punkter på dessa bägges sammanbindningslinje
även i vila, och rörelsen består däri, att kroppen vrider sig kring denna linje, som
benämnes rotationsaxél. Vid de flesta maskiner består rörelsen hos maskinens delar av en
rotationsrörelse, och den rörliga maskindelen är därvid försedd ined en genomgående
cylindrisk bult, vilken är lagrad i tvenne lager. Denna maskinaxel är ej detsamma som
rotationsaxeln, ty maskinaxelns olika delar befinna sig i allmänhet även i rörelse;
rota-tionsaxeln är däremot belägen inom maskinaxeln och bildas av den matematiska räta
linje kring vilken maskinaxelns övriga punkter vrida sig.

Vid rotationen beskriva kroppens olika punkter banor i form av cirklar, liggande i
plan vinkelräta mot rotationsaxeln och ägande medelpunkten på denna axel. För att
beskriva rotationsrörelsens förlopp kan i kroppen markeras ett genom axeln och
vinkelrätt mot denna gående linjestycke av given längd. Vanligen väljes längden från
rotationsaxeln räknat lika med längdenheten. Ändan på denna linje beskriver under
rörelsen en cirkel, och på cirkeln, som får tänkas fast i förhållande till referenssystemet, kan
denna rörelses vägskala markeras: Känner man denna vägskala, så känner man också
kroppens läge i varje ögonblick. En utefter en cirkel mätt väg utgör ju ett vinkelmått,
och man skulle således kunna kalla denna vägskala för en vinkelskala. Hastigheten var-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:08:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfbok/1/0404.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free