Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Kraften - Kraftens förskjutande verkan - Kraften som vektor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRAFTENS FÖRSKJUTANDE VERKAN. KRAFTEN SOM VEKTOR.
297
äro naturfenomen (av grek, fainomenon, det som visar sig), ty man vill icke i ordet kraft
inlägga annan betydelse än den av mekanisk kraft. Helt konsekvent har man dock
icke kunnat gå till väga; termerna drivkraft, muskelkraft, kraftstation, kraftförbrukning,
kraftöverföring och levande kraft sammanhänga visserligen intimt med kraftyttringar
men avse icke direkt mekanisk kraft, utan ordet kraft är här liktydigt med den mera
vetenskapliga termen energi (se sid. 359). Den bildliga användningen av ordet kraft på
det andliga området, inbillningskraft, kärlekens och nådens kraft etc. har naturligtvis
ej det ringaste påvisbara sammanhang med det naturvetenskapliga kraftbegreppet.
Krafter i jämvikt. Vad som framför allt gjort det möjligt att även vid jämvikt
värdera kraftens verkan är, att det i naturen finnes möjligheter att på ett mätbart sätt
hindra rörelsens uppkomst. När en tung sten lägges på ett bord, utgör detta ett fast
hinder mot all rörelse, och man vore frestad att tro att all inverkan från den kraft,
tyngden, vilken utgör rörelsens orsak, därigenom vore förhindrad. Så är emellertid icke
fallet. Därest vi tänka oss bordet gjutet av kautschuk eller annat böjligt material i
stället för att vara hopfogat av kraftigt virke, inse vi att det först är så småningom
som ett dylikt bord kan utgöra ett hinder för en tung kropps fallrörelse. Lägges
nämligen en tung kropp på det av kautschuk förfärdigade bordet, kommer den inte
ögonblickligen i vila, den sjunker tvärtom allt under det att kautschukbordets skiva bågnar
under dess tyngd och bordsbenen samtidigt krökas. Men ju mer bordsmaterialet ändrar
form dess långsammare blir rörelsen, och till slut, när formförändringen nått en viss grad,
kommer kroppen i vila. Skulle man taga bort kroppen från detta formförändrade
material, så skulle det återtaga sin form, ja, en mindre tung kropp kunde av bordet sättas i
rörelse uppåt under denna återgång till den ursprungliga formen. Eftersom det
deformerade bordet kan ge upphov till rörelse finnas inom detta orsaker till rörelse d. v. s.
mekaniska krafter. Dessa elastiska krafter har man, som vi redan påpekat, sedan
gammalt utnyttjat i pilbågar och kastmaskiner för att åstadkomma rörelse, och envar ser
dold i den spända bågens starka böjning den elastiska kraft som åt pilen skall meddela
rörelsen. På samma sätt ser man i vårt exempel med kautschukbordet hur dettas
bågnande skiva och krökta ben liksom genom formförändringen kalla elastiska krafter till hjälp
för att hindra den fallrörelse, som tyngdkraften orsakar. Tänka vi oss bordsmaterialet
stelna och bli hårdare, behövas allt mindre formförändringar för att tillintetgöra eller
kompensera tyngdens verkan, men även om materialet blir så stelt som tjocka ekplankor
och formförändringarna icke för ögat äro skönjbara, få vi anse vilan uppnådd genom den
kamp som råder mellan tyngdens nedtryckande verkan och bordsmaterialets elastiska
mottryck.
Varje byggnad, som står på jorden, med dennas fasta yta som underlag, ger på ett
liknande sätt upphov till formförändringar av detta underlag, mer eller mindre
utpräglade, beroende på markens beskaffenhet. Man bygger icke tunga hus på lerig grund,
ty även fastare underlag kunna »sätta sig» och ge efter för trycket. Vid tyngre
byggnader preparerar man därför underlaget på ett lämpligt sätt genom s. k. grundläggning;
härvid användes pålning, utbredda gjutna plattor och massiva, relativt breda
grundmurar till att på så stor yta som möjligt fördela de verkande trycken, så att
formförändringarna bli helt obetydliga.
Allt material är elastiskt, och avlastar man ett vilande tryck uppstår återigen en
rörelse, därför att det elastiska materialet återtager sin ursprungliga form. I själva
jämvikten, vilan, ligger dold en tendens till rörelse. Om också materialet skulle sakna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
