Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Materian - Materians atomistiska byggnad - De kemiska omvandlingarnas lagbundenhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MATERIANS ATOMISTISKA BYGGNAD. DE KEMISKA OMVANDLINGARNA. 281
Fig. 216. Claude Louis Berthollet.
Fig. 217. Joseph Louis Proust.
Massverkan eller konstanta proportioner .’ Orsaken till att Berthollets idéer så länge
kommo att förbli outnyttjade var den, att kemisternas intresse kom att inriktas mot helt
andra yttringar av affiniteten än dem som stodo i
förgrunden vid Berthollets arbeten.
Berthollet hade uti sitt verk framför allt sökt
ådagalägga massverkan vid sådana reaktioner mellan
vattenlösta ämnen vid vilka olösliga eller flyktiga
ämnen icke bildas, utan där man genom
kristalli-sering och indunstning fick fram de olika
produkterna. Vid sådan hopblandning av lösningar kunna
också mycket riktigt viktsproportionerna mellan
ingående ämnen varieras i jämna skiftningar.
Men vid reaktioner mellan gaser eller vid sådana
vätskor, som bilda fällningar eller gasformiga
föreningar, råda viktsförhållanden av helt annan och
betydligt lättare iakttagbar art, ifall man tar sikte just på
de gasformiga eller olösliga ämnen som härvid uppstå.
Den förste som offentliggjort iakttagelser i denna
senare riktning var den tyske bergsmannen Jeremias
Benjamin Richter (1762—1807), ehuru han uttryckte det i ett så invecklat språk,
att hans bok Anfangsgründe der Stöchiometrie oder Messkunst chemischer Elemente
(1792—94) länge förblev obeaktad. Betydligt klarare
kommo liknande tankar fram i den skriftväxling, som
under åren 1801—1808 fördes mellan Berthollet och
dennes landsman Joseph Louis Proust (1754—1826).
Proust gör en lika välbehövlig som skarp
åtskillnad mellan »blandningar» och »verkliga föreningar» av
ämnen. Blandningar kunna företagas i vilka
proportioner man önskar, men verkliga föreningar
förekomma endast i fullt bestämda viktsproportioner.
Därmed förkastas icke massverkan, men denna har
sin förnämsta tillämplighet på proportionerna mellan
vikterna av de verkliga föreningar som ingå i en
blandning, medan däremot dessa föreningar själva
bildas av grundämnen som ingå i fullt bestämda
viktsproportioner.
Tyvärr hade Berthollet svårt att erkänna den
begränsning som härmed gavs åt hans egna
synpunkter, så att han förleddes att göra invändningar
som icke voro berättigade. Men å andra sidan tvang
han därigenom Proust och dennes efterföljare att
med yttersta noggrannhet sovra det experimentella
underlag, varpå oppositionen byggdes upp. Visserligen stod Berthollets stora auktoritet
ofta som ett avskräckande hinder, men så småningom blev denna auktoritet mer och
mer undergrävd och till slut såg man i honom en öppen motståndare till läran om
föreningarnas konstanta viktsproportioner. Ju mer denna lära sedan visade sig fruktbar,
dess mer vände man sig bort från Berthollet och hans lära om affinitet och massverkan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
