- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / I. Teknikens naturvetenskapliga grunder /
188

(1925-1939) [MARC] With: Sam Lindstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Materian - Materians former och förvandlingar - Grunden lägges till den moderna kemiska vetenskapen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

188

MATERIAN.

uppställa någon teori utan att först ha prövat de därmed sammanhängande
företeelserna.»

Den uppfattning av materians olika former och egenskaper, som Boyle vägledde sig
med vid sina undersökningar, är högst märklig, icke minst därför att den står
utomordentligt nära den uppfattning, vartill man i vår tid genom ett överväldigande experimentellt
material kommit fram. Uti sin Origine oj forms and qualities according to the corpusculare
philosophy (orsaken till formerna och egenskaperna enligt korpuskularteorien) utvecklar
Boyle denna uppfattning närmare, och som grundhypotes uppställer han antagandet,
att materian är sammansatt av smådelar, korpuskler (av lat. corpusculum, liten kropp),
vilkas inbördes storlek, form, läge och rörelse betinga materians olika former och
egenskaper. Samtidigt med att han antog ett för korpusklerna gemensamt urämne, tycks
han varit på det klara med att människan måhända ej skulle kunna genom sönderdelning
av materian komma fram till själva urämnet utan att hon skulle hejdas av vissa
osönder-delbara ämnen, vilka Boyle kallade element eller grundämnen. Boyle tänkte sig vidare,
precis så som vi nuförtiden göra (jfr sid. 283), att materians förvandlingar vid de olika
kemiska processerna betingas av att grundämnenas korpuskler gruppera om sig till
nya sammansatta korpuskler, vilka sedan i sin tur bygga upp fullständigt nya ämnen.
Dessa nya ämnen, vilka till skillnad från grundämnena kallas sammansatta eller föreningar,
förete således in i de minsta smådelarna helt andra egenskaper än de grundämnen, varav
de sammansatts. Det är därför en grundväsentlig skillnad mellan en blandning av två
vätskor eller två pulver å ena sidan och en förening av två ämnen å den andra. Vid
blandningen förefinnas de olika ämnenas korpuskler skilda från varandra (medelst
mikroskopet kan man i vår tid tydligt urskilja blandningens beståndsdelar), men vid
föreningen existerar ett nytt slags korpuskler, visserligen sammansatta av de ingående
ämnenas korpuskler men ägande helt andra egenskaper. Boyle tänkte sig, att
sammanhållningen mellan de olika delarna inom en sammansatt korpuskel betingades av en
sammanhållning mellan elementens olika smådelar. Mellan två grundämnens smådelar verka
således mer eller mindre starka krafter; elementen ha inbördes starkare eller svagare
frändskap som kemisten säger, och ett ämnes sönderdelning skulle därför kunna anses
bero på att de krafter; som hålla ihop korpuskelns olika delar, ge vika för andra starkare
krafter. Materians förvandlingar uppfattas således enligt dessa åskådningar såsom varande
dels en förening av enklare korpuskler till mera sammansatta och dels en upplösning av
mera sammansatta korpuskler till mindre sammansatta. Kemistens huvuduppgift blir
därför dels att genom analys, uppdelning, undersöka de sammansatta ämnena och
reducera dem till de grundämnen, varav de äro sammansatta, och dels att genom syntes,
sammansättning, av de olika grundämnena bygga upp nya föreningar.

Sedan gammalt visste man ju, att elden och den åtföljande upphettningen visat sig
som den mest betydelsefulla faktorn vid materians förvandlingar, och att elden således
mer än något kunde tvinga frändskapens krafter att skifta i deras verkningar. Elden
och förbränningsfenomenet gjorde Boyle därför till huvudföremål för sina experimentella
undersökningar, och härvid gjorde han två märkliga upptäckter. Den första upptäckten,
vilken Guericke och de samtida vetenskapsmännen i Florens även gjort, var, att
förbränning icke kan försiggå om ej luft är närvarande. Genom att innesluta en
brinnande kropp i behållaren till en luftpump kunde Boyle lätt iakttaga, att elden
genast förkvävdes, när luften utpumpades. Den andra upptäckten gällde den starka
upphettning, som åtföljer vissa kemiska processer, utan att eld behöver närvara,
exempelvis vid den brända kalkens släckande med vatten. Varje murare vet, att om man häller

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:08:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfbok/1/0200.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free