Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Rummet - Rumsuppfattningen grundad på mätningar - Växelverkan mellan tid och rum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
RUMMET.
angav solens kulmination i hemorten. Av tidsskillnaden kunde han sedan bedöma
skillnaden i longitud mellan sin ort och hemorten.
Ja, så enkel var saken, om man blott kunde vara säker på att uret gick rätt,
att det verkligen tog med sig hemortens tid. Men det gjorde det som vi tidigare sett
ej, och man stod spörjande efter pålitligare metoder. Olika sjöfarande nationer utfäste
stora belöningar för problemets lösning, engelska parlamentet bl. a. år 1714 ett pris
av 20Ö00 pund sterling! Geniala forskare brydde sina hjärnor. Jupitermånarnas ofta
inträdande förmörkelser hade föreslagits som signaler redan av Galilei. Månens avstånd
från eller passage över olika stjärnor föreslogos nu som signaler av Euler och Tobias
Mayer, vilka utarbetade noggranna tabeller för ändamålet, medan Harrison,
»Longitud-Harrison», stred för sin kronometer. Harrison fick blott halva det engelska priset,
Euler och Mayer fingo 3 000 pund var. Det är ett långt och intressant kapitel ur
uppfinningarnas historia, som varje navigatör förr känt till, men snart är det hela fallet
i glömska. Radion har blivit ett internationellt kommunikationsmedel, ägande
ljussignalens snabbhet. Med radiovågor sändas numera tidssignaler ut över hela världen;
och med en enkel mottagare kan varje fartyg således skaffa sig den jämförelsetid, som i
kombination med middagsbestämning ger honom hans orts longitud.
Fig. 84. Jordens indelning i zontider.
Ortstid. Världstid. Det ligger i sakens natur, att den olikhet tidsangivelsen har
för orter på olika meridianer försvårar samfärdseln mellan sådana orter, särskilt i vår
tid, då man med telegraf, telefon
och flygmaskiner hastigt överfar
vida områden. Strävan mot
bestämda tidsn ormer har också
sedan goda ur införts alltid
före-funnits.
I första hand sökte man
åstadkomma en för varje enskilt
lands olika innevånare
gemensam tid, s. k. gemensam
borgerlig tid. Fördelarna
av att ett lands befolkning äger
en enda gemensam tid äro ju
uppenbara.
Därnäst, framför allt efter järnvägarnas införande, sökte de olika nationerna komma
överens att i möjligaste mån avpassa denna borgerliga tid efter varandra, så att den
resande vid passerandet av ett lands gräns lätt kan finna sig till rätta med landets tid.
Denna strävan, som till en början blott gällde nationerna parvis, har i och med
kommunikationsväsendets snabba utveckling och tågtidtabellernas i varandra ingripande
angivelser så småningom inriktats mot att omfatta hela jordklotet. Man har med andra
ord sökt åstadkomma en världstid.
Den enklaste omställningen av ett ur sker naturligtvis i hela timmar, och
navigatörer ha fördenskull indelat jorden i 24 av meridianer begränsade zoner (se fig. 84, där
meridianer på 1 timmes inbördes tidsavstånd angivits), inom vilka samma tid, zontid,
gäller, men med en tidsskillnad av jämnt en timme från zon till zon. Utgångszonens mellersta
meridian är förlagd till Greenwich, och denna meridians tid bestämmer den för England,
Holland, Belgien, Frankrike och Spanien gemensamma västeuropeiska tiden. Den
meri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
