Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Rummet - Rumsuppfattningen grundad på mätningar - Växelverkan mellan tid och rum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
METRISK RUMSUPPFATTNING. VÄXELVERKAN MELLAN TID OCH RUM.
121
bilden erhåller han dubbla höjden över horisonten och får på så sätt en konstgjord
horisont, s. k. kvicksilverhorisont.
Longitudbestämningar. Betydligt svårare är problemet om longitudens
bestämning, ty visserligen motsvaras varje från pol till pol gående cirkel på jordens yta av
liknande meridiancirklar på himmelssfären, men himmelssfären vrider sig ju ständigt runt
den jordiska betraktaren, så att det endast är i ett visst ögonblick en bestämd av himlens
meridiancirklar för en i en viss ort placerad åskådare synes motsvara denna orts meridian
genom att stå rätt i norr och söder på himlavalvet. Kunde två observatörer samtidigt,
den ene vid observatoriet i Rhodos (nu för tiden är det i stället observatoriet i Greenwich)
och den andre i den ort det är frågan om, observera var sin rakt i söder stående stjärna,
så kunde man sedermera efteråt på himlavalvet mäta longituddifferensen mellan dessa
bägge stjärnor och således även få longituddifferensen mellan de bägge jordiska
orterna.
Det var emellertid icke på detta sätt man första gången fick uppmärksamheten riktad
mot olikheten i orters longitud, utan det skedde därigenom, att man upptäckte att tiden
ej är densamma för olika orter; när en ort har morgon, kan en annan samtidigt ha middag.
Det finnes en universell eller för alla gemensam tid, den som ligger i det här använda
begreppet samtidighet, och en ortstid, svarande mot middag och dagens indelning i
underavdelningar, klockslag. Upptäckten skedde i samband med iakttagelsen av månförmörkelser.
Månförmörkelsen är ett fenomen, som man från olika jordiska orter iakttager samtidigt.
Om man därför kan bestämma varje orts lokala tid med hjälp av ett ur, som ställts efter
ortens middag, så kommer icke månförmörkelsen att i olika orter inträffa på samma
klockslag. En sådan observation utfördes verkligen på Hipparkos’ tid; en månförmörkelse,
som observerades kl. 5 på morgonen i den assyriska staden Arbela, där Alexander slog
Dareios, inträffade visserligen samtidigt i Kartago, men där visade klepsydran blott kl. 2
på natten. Middagen inträffar således 3 timmar senare i Kartago än i Arbela; orterna ligga
således | varv ifrån varandra; de ha en longitudskillnad på 3g°°, d. v. s. på 45°.
Uppskattningen var naturligtvis på denna tid mycket grov; uren voro ju långt ifrån
fulländade; men den visar, att om m a n kan sända en signal samtidigt
till alla jordens orter, så kan man med hjälp av ortstiden
bestämma varje orts longitud.
Månförmörkelsen var ingenting annat än en ljussignal utsänd från månen och
påbörjad i det ögonblick jordskuggan börjar visa sig i ena kanten på den av solen i övrigt
belysta ytan samt avslutad i det ögonblick jordskuggan lämnade den andra kanten.
Metoden är lika enkel som genial; den har blott ett fel: att månförmörkelser inträffa så
sällan. Sjömannen, som ute på det vida havet vill veta var han befinner sig, kan ganska
lätt taga polhöjden, men inte kan han för att få reda på sin longitud vänta i månader
på en förmörkelse, som kanske behagar inträffa en mulen natt. När man efter Columbus
började utsträcka sjöresorna över hela jordklotet, då stod problemets oerhörda vikt
tydlig för mänskligheten. Nödvändigheten av noggranna ortsbestämningar satte
människans fantasi i gäng.
Den förste som lyckades närma sig en ideal lösning var Huygens; i dennes sjöur
(se fig. 20) tog man helt enkelt med sig en automatiskt verksam tidssignal; den gjorde
för sjömannen samma tjänst som en ständigt funktionerande ljussignal från hemorten,
den ort där uret ställts. Ute på havet kunde sjömannen lätt iakttaga, när solen på
middagen kulminerade; hans ur visade då något helt annat än middag, ty urets middag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
