Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Tiden - Tidräkning - Kalenderproblem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
TIDEN.
också säga, att eftersom 11 tum är 28 cm, så är 1 tum lika med. 28/u cm, och detta ger
samma värde, 2.545 cm.
Förbättringar av månkalendern. Sedan vi nu insett, hur man medelst
koin-cidensmetoden på ett mycket noggrant sätt kan jämföra två mätbara storheter,
vare sig de äro tidsrymder, vinklar eller längder, skola vi återgå till det speciella fall,
då jämförelsen gäller de tre astronomiska perioderna, dygnet, månaden och året.
Jämförelserna ha sedan uräldsta tider antingen skett mellan dygnet och månaden i och för
en förbättring av månkalendern eller ock mellan dygnet och året i och för uppställandet
av en noggrann solkalender. Vid lösandet av problemet om en lunisolarkalender måste
jämförelsen även utsträckas till att gälla både dygnet, månaden och året.
Fig. 6. Egyptisk månadstavla.
Vad nu i första hand den äldsta av dessa jämförelser beträffar, avseende
månkalenderns förbättring, så ha vi redan sett, att man först antog, att månaden omfattar jämnt
30 dagar, så att man 30 dagar efter en nytändning kunde vänta sig, att nytändning åter
skulle inträffa. Detta skedde också; en avvikelse fanns, men var så omärklig, att man icke
tänkte därpå. Efter två månader kunde den uppmärksamme möj Hgen se, att
nytänd-ningen kom något tidigare än man väntat, ty avvikelsen hade då fördubblats. Efter tre
månader, då avvikelsen tredubblats, kunde envar se, att nymånen inträffade den 28:e
dagen i stället för den 30:e. Häri såg man lycko- eller olyckstecken (se sid. 4). Man
kunde icke negligera denna avvikelse, utan trohgen vidtog man en korrektion genom att
utesluta månadens två återstående dagar. Repetitionsmetoden hade sålunda givit
en kontroll, och därefter har man korrigerat. Men prästerna gingo så småningom längre;
de fortsatte repetitionen av månaderna utan att utesluta några dagar och funno, att
efter 15 trettiodagarsmånader halvmåne inträffade i stället för nymåne, efter 30 månader
inträffade fullmåne, och efter 60 månader inträffade åter nymåne. Man hade således
efter 60 månader uppnått ett sammanfallande, en koincidens mellan det felaktigt antagna
tidmåttet för nymånens inträffande och det verkliga inträffandet. Trettiodagarmånadens
överskott över den verkliga månaden blir således, när det efter 60 månader
sextiofal-digats, jämnt en hel månad; det utgör därför 1/60 av en månad, d. v. s. en halv dag.
De gamla babylonierna hade redan hundratals år före vår tidräknings begynnelse
genomfört en ändå noggrannare bestämmelse av månadens längd; de kunde i sina
almanackor i bråkdelar av en timme ange den tid, som låg mellan månens försvinnande och
nytändningens inträffande i Babylon, ja, de visste att månaderna voro ohka långa under
olika tider av året. Deras efterkommande, araberna, vilkas rehgion, seder och bruk alla
gå i nymånens tecken, ha ända till våra dagar använt en månkalender, ty Muhammed
hade insett, att svårigheterna, som voro förknippade med uppställandet av en
lunisolarkalender, kunde ge anledning till sektväsen, varför han i koranen förbjöd varje
sammankopphng av månåret och solåret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
