Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Humusämnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
351
ens de små bevingade insekterna återfinna mynningen och
komma ut. I stället falla de oupphörligt åter ned i slangen,
där de dö av hunger, drunkna eller kvävas, ofta först efter ett
par dagar. Deras lik ruttna därefter under inverkan av
klyvsvampar, som inställt sig i vätskan. På detta sätt erhåller denna
en mycket obehaglig lukt, och i
densamma avsätta sig fasta, osmältbara
bitar av insekterna, såsom skelettdelar,
täckvingar, klor och bröstsköldar av
skalbaggar, vägglöss, flugor, myror
m. fi. Mängden av fångna djur är
så stor, att man i kannan hos
Sarra-cenia variolaris, som uppnår en längd
av 30 cm., kan finna ett 8-10, ja till
och med 15 cm. högt lager av
förolyckade insekter.
Såsom en sällsam omständighet
må här omtalas, att just dessa för
insekterna så ödesdigra slangar valts
till bostad av några flugor och en liten
mal. Framför allt leva maskarna till
en spyfluga (Sarcophaga Sarracenice)
ofta massvis i de uppstaplade och
ruttnande insektliken, av vilka de
livnära sig. Då maskarna vuxit ut,
borra de hål på slangens vägg och
förpuppa sig i jorden. Själva flugan
är försedd med så långa klor och så
långa sulartade häftflikar på sista
fotleden, att den utan svårighet med
dem kan genomstöta de slippriga,
nedåt riktade håren på slangens insida och haka sig fast vid dennas
djupare lager. På samma sätt förhåller det sig med en liten mal
(Xanthoptera semicrocea), som på de båda mellersta benens skenben
har ett par, på de båda bakre benen två långa, spetsiga sporrar, med
vilkas tillhjälp den utan fara kan passera väggens farliga ställen.
Dessa djurs förekomst i sarraceniornas fallgropar visar, att de
djur, som omkomma i dessa, icke i egentlig mening smältas, enär i
Fig. 211. Urnan hos en art
Nepenthes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
