Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Humusämnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
350
åt riktade glatta och slippriga celler, så äro de så gott som
förlorade. De glida ned över dessa celler, och varje försök att åter
komma upp omintetgöres av de nedåt riktade nålformiga
spetsar, som längre ned bekläda väggen. Slutligen falla de ned i
vattnet, där de drunkna och ruttna. Förruttnelseprodukterna
uppsugas såsom föda av överhudcellerna i säckens botten.
Mången gång är mängden av på detta sätt förolyckade djur så stor,
att en vidrig lukt uppstiger ur säckarna från de ruttnande
liken och kan kännas på tämligen långt håll. Det berättas också,
att vid dylika tillfällen fåglar inställa sig och picka upp en del
av de döda djuren ur säckarna med näbben.
Helt och hållet avvikande från säckarna hos Sarracenia
pur-purea äro fångstinrättningarna hos Sarracenia variolaris, som
växer i Alabamas, Floridas och Carolinas träsk, och hos
Darling-tonia californica, som finnes på sumpiga ställen på en höjd av
300 - 1,000 m. i Kalifornien från Oregons gränser till Mount
Shasta. Hos dessa växter utskiljes den sura vätska, som
utskil-jes på säckens botten, av cellerna i hålighetens inre, och det är
alldeles omöjligt, att ens en droppe regn eller dagg kan intränga
i hålighetens inre. Bladskaftets urholkning är hos båda växterna
slang- eller rörformig; vid rörets övre ända är ryggsidan på varje
blad kap- eller hjälmlikt urholkad som ett kupolformigt valv.
Mynningen eller ingången till slangen eller röret är sålunda
undangömd och ter sig som en springa eller ett hål under kupolens
valv. Bladskivan är hos Sarracenia variolaris förvandlad till
en liten flik, som täcker slangens mynning, hos Darlingtonia
till ett fiskstjärtliknande bihang, som hänger ned framför rörets
öppning. Övre delen av slangen, nämligen kupolen och dess
flikiga bihang, är rödstrimmig och ådrad och på vissa ställen
överdragen med purpur. Mellan ådrorna är väggen tunnare,
genomskinande, blekgrön eller vitaktig, och denna blandning
av grönt, rött och vitt förlänar bladens övre delar en likhet med
blommor, varigenom utan tvivel också insekterna lockas dit.
Dessa finna både kring mynningen och på kupolens insida
honung, som de begärligt suga och slicka. Så snart de komma
till slangens mynning och intränga i denna, förmå de
emellertid icke fasthålla sig på överhudcellernas glatta, nedåtriktade
spetsar, utan glida ned i slangen, och sedermera kunna icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
