- Project Runeberg -  Tvångströjan /
134

(1916) Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Han satt bortvänd från henne och sysslade med att dra
af sig en stöfvel, i det han svarade i en ton af den
fullaste öfvertygelse, att han var säker på, att
mormonerna skulle låta oss gå, om ingen af vår egen trupp
ställde till osämja.

Men jag såg hans ansikte vid skenet af en liten
talgdank, och där fanns ingenting af den tillit, som låg i
hans röst. Och jag somnade under trycket af det
hemska öde, som tycktes hota oss, och funderade öfver
Brigham Young, hvilken framstod för min barnsliga fantasi
som en fruktansvärd, ondskefull varelse, en riktig djäfvul
med horn och svans.

*



Och jag vaknade till mitt gamla elände i
tvångströjan. Omkring mig stodo de vanliga fyra: direktör
Atherton, gevaldiger Jamie, doktor Jackson och Al Hutchins.
Jag drog läpparna till ett ansträngdt leende och
kämpade för att ej förlora själfbehärskningen under den
återvändande blodcirkulationens förfärliga kval. Jag drack
det vatten de räckte mig, afvisade det erbjudna brödet
och vägrade att tala. Jag tillslöt ögonen och försökte
återvända till den med kedjor sammankopplade cirkeln af
vagnar i Nephi. Men så länge mina plågoandar stodo
omkring mig och talade, kunde jag ej komma undan.

Jag kunde ej undgå att höra litet af samtalet.

»Alldeles som i går», sade doktor Jackson. »Ingen
förändring i något afseende.»

»Han kan alltså fortfarande stå ut?» frågade
direktören.

»Utan svårighet. Nästa tjugufyra timmar lika lätt som
de sista. Han är ett underverk, säger jag, ett rent
underverk. Om jag inte visste, att det vore omöjligt, skulle
jag säga, att han är förtrollad.»


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:27:55 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tvangstroj/0138.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free