Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig afspisas, utan förklarade nu, att han önskade låta trycka sitt tal, och
innan sekreta utskottet hunnit yttra sig härom, utkom det vid jultiden på
trycket — om på konungens hemliga föranstaltande eller på utgifvames eget
bevåg är ej klart. Det vädjande till allmänhetens dom som härigenom egt
rum uppväckte emellertid hos riksdagens myndiga ledare både oro och harm.
Sekreta utskottet nödgades väl (januari 1772) för syns skull betyga konungen
sin tacksamhet för hans landsfaderliga omsorger, men tilldelade icke dess
mindre riksråden en skrapa, för att de ej afstyrt en så olaglig sak som en
omedelbar underhandling mellan konungen och ständerna, och beslöt, att de som
utgifvit talet skulle för sin »straffbara dristighet» ställas till ansvar.
Trots denna otillfredsställande utgång af konungens bemedlingsförsök
blef det dock ej alldeles betydelselöst; det ökade hans gunst hos folket,
och de farhågor, som det uppväckt hos riksdagens ledare, bidrogo
sannolikt till, att tvisten mellan stånden slutligen erhöll en lösning. Då frågan
efter någon tids hvila åter upptogs på nyåret 1772, tvang nämligen Ostermann
genom att hota med underhållspenningamas indragande — ty oaktadt
Frankrike från den 1 januari 1772 instält utbetalningen af alla underhållsmedel
hade dock Ostermann ej kunnat förmås till det samma — sina anhängare i de
ofrälse stånden till större foglighet och ingick tillika en öfverenskommelse
med Sinclair, enligt hvilken denne skulle låta sitt motstånd falla, men
Ostermann i stället använda sitt inflytande för att behålfa honom i rådet samt
förskaffa honom det indrägtiga generalguvernörsembetet i Pommern. Ej mindre
ifrigt arbetade de adliga mössledame på att utjemna motsatserna, och de
hattar, hvilka såsom Fersen ville undvika en våldsam brytning i statsskicket,
stodo dem härvid troget bi. Mössorna afstodo sålunda frän den betänkliga
utvägen att låta expeditionsdeputationen utfärda det af blott tre stånd
antagna förslaget såsom riksdagens beslut; den stora deputationen, dit ärendet
nu återförvisades, förmådde likväl ej bringa det samma till ett slut, men då
det i följd häraf ännu en gång kom till stånden, var riddarhusets
motståndskraft bruten. Adeln beslöt den 24 februari att antaga den föreslagna
försäkringen, mot vilkor att förbudet mot inaktivitetsförklaring af embetsmän uteslötes
samt att de fyra talmännen finge underteckna en förklaring, att intet stånds
privilegier genom den nya lagen blifvit kränkta. De ofrälse stånden
skyndade att bifalla dessa vilkor, som i sjelfva verket voro temligen betydelselösa,
och sålunda kunde omsider den omtvistade försäkringen föreläggas konungen;
den 4 mars undertecknade han den samma utan att hafva tagit kännedom
om dess innehåll.
Oaktadt kompositionen sålunda redan i. flere punkter var bruten, ville
dock konungen ännu söka upprätthålla verket, i förhoppning att på detta
sätt få behålla åtminstone en del af de då varande, med honom nära
förbundna riksråden. I enlighet med kompositionen hade redan en tredje
mössa inträdt i regeringen, nämligen Reuterholm, för hvilken en plats
blifvit ledig, då Ekeblad den 9 oktober 1771 afled, men stolta öfver sina
framgångar vid riksdagen nöjde sig, mössorna ej längre med fyra eller fem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
