Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra samlingen - Hur adjunkten fick prostdottern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TROLL OCH MÄNNISKOR
Gång efter annan stack prosten handen i fickan för att
dra fram biskopens brev, men hade inte mod, inte hjärta
att göra det. I stället bad han, att han skulle få läsa den
predikan, som adjunkten höll på att författa.
Han läste den och skakade på huvudet och gick sin väg
utan att säga ett ord. Men nästa söndag predikade adjunkten,
och han gjorde sin sak inte så värst illa.
Den gamla prosten företog sig nu att uppfostra honom.
Han lärde honom både att predika och att föra kyrkböcker,
men han försäkrade mången gång, att större försakelse hade
han knappast övat än den dagen, då han avstod från att
avskeda honom.
Det är lätt att förstå, att då en gammal, klok man hade
så svårt att förlika sig med den unga prästen, skulle det
falla sig ännu mycket svårare för prostdottern, som var
firad och bortskämd och inte mer än tjugu år.
Det var en vacker söndagseftermiddag mitt i sommaren.
Prostgården var full av främmande, men de hade nu
allesammans farit ut på en åktur genom den stora
herrgårdsskogen. Den enda, som var hemma, var prostdottern. Hon
skulle väl vakta gården, för tjänstfolket hade också fått lov
att gå ut, så att det fanns varken dräng eller piga
hemma vid.
Den enda, som inte var borta, var adjunkten, men
prostdottern visste, att han skulle bege sig till annexförsamlingen
för att predika. Hon hade troligen inte vågat stanna ensam
hemma, om hon inte hade vetat, att han måste gå sin väg.
Men innan adjunkten gick till kyrkan, ville han svalka
sig med en klunk svagdricka ur silverbägaren, som alltid
stod på skänkbordet i matsalen. Och när han kom in i
rummet och fann prostdottern stå där ensam, så friade han.
Hon svarade nej utan betänkande, och han gick sin väg
utan att bedja eller truga. Och prostdottern kände sig glad
över att detta fruktansvärda nu var överståndet.
Hon gick in i förmaket och ställde sig att piruettera
framför spegeln. När hon såg hur fin och lätt och ljus hon var,
skrattade hon åt den svarta adjunkten, som trodde, att han
kunde få henne.
244
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
