- Project Runeberg -  Noveller. Band 1-2 /
II:174

(1901) [MARC] [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Lennart Croneld och hans farfarsfar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

genomläste innehållet med mulnande blickar. Det innebar
domen öfver hans enda förhoppning.

Ett flyktigt, ögonblickligt, knappt märkbart drag af
smärta flög öfver hans uttrycksfulla ansikte, hvilket nyss
hade varit idel solsken. En timme förut, och detta bref
hade besparat honom den nya förödmjukelsen att återkalla
nyss gifna order om krigets kraftiga fortsättning
vid Savolaks gräns.

- Jag hade trott, att du bättre förstått lyda order,
sade han häftigt. Hvarför har du ej strax aflämnat
brefvet?

Allt det blod Lennart Croneld ännu ägde kvar
rusade upp till hans kinder, och han förmådde blott
svara:

- Fienden ryckte an.

- Det är sant, sade konungen, i samma ögonblick
ångrande sin häftighet. - Stedingk skrifver till mig, att
jag af dig kan erhålla de pålitligaste underrättelser om
stämplingarna vid gränsen. Det är af vikt att jag erhåller
dem utan dröjsmål. Men en ansträngning nu skall
kanske kosta ditt lif. Jag vill vänta.

- För Guds skull, ers majestät, stammade ynglingen,
låt mig tala, medan jag kan. Fältskärn har sagt
mig, att jag i morgon skall yra. Mitt lif betyder så
litet... det tillhör min konung...

- Nåväl, min redlige Croneld - yttrade Gustaf III
rörd - tala, om du förmår. Kanske skall försynen ännu
spara dig många år att tjena konung och fädernesland.
Du vet ej du, hvilken glädje det gör mig, att i dessa
tider finna hos en yngling den trohet och tillgifvenhet
jag nödgas sakna hos så många mognade män.

Konungen lät de kringstående draga sig tillbaka
oeh blef ensam vid den sårades bädd. Lennart

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:04:03 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topnovel/b0174.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free