Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Släpp in mig — iort! Jag ska’ berätta er
alltsammans.»
»Så-å — hvem ä’ ni då?»
»Huckleberry Finn — fort, släpp in mig!»
»Huckleberry Finn, jaså! Det ä’ inte ett
namn som öppnar många dörrar, skulle jag tro!
Men släpp in honom, pojkar, och låt oss se hvad
det ä’ fråga om.»
»Var snäll och tala aldrig om för någon, att jag
talat om det för er», voro Hucks första ord, då han
kom in. »Var snäll och gör inte det — jag skulle
säkert bli dödad — men hon har varit snäll mot
mig ibland, och jag vill tala om’et — jag ska’ tala
om’et, ifall ni lofvar att aldrig säga, att det var jag.»
»Vid den helige Georg, han har något på
samvetet, annars skulle han inte bete sig på det viset!»
utbrast den gamle mannen. »Ut med det, och
ingen här ska’ nånsin förråda dig, gosse.»
Tre minuter därefter begåfvo sig gubben och
hans söner, väl beväpnade, uppför höjden och gingo
tyst och försiktigt in på stigen mellan sumakbuskama,
med skjutvapnen färdiga. Huck följde dem hit,
men icke längre; han gömde sig bakom ett stort
klippblock och lyssnade. En långsam, ängslig
tystnad rådde, därpå hördes plötsligt flera skott och
ett skrik. Huck afvaktade inga närmare
omständigheter. Han sprang sin väg och flydde utför
backen allt hvad benen kunde bära honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
