Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så, inte ä’ det jag som gråter. Min vän, du ska’
hjälpa mig med det här — för min skull — därför
har du kommit hit — det kunde hända att jag inte
kan göra det ensam. Om du tvekar, så dödar jag
dig! Förstår du? Och måste jag döda dig, så dödar
jag henne också — och sen, tänker jag, kommer
aldrig någon att veta stort om hvem som gjorde det.»
»Nåja, måste det ske, så låt oss ta itu me’t
genast. Ju fortare, dess bättre — jag ryser i hela
kroppen.»
»Vi skulle göra det nu? — när det ä’ folk
därinne? Hör’u, du — passa dig bara att jag inte börjar
misstänka dig! Nej — vi ska’ vänta tills ljusen ä’
släckta — det brådskar inte!»
Huck förstod att en tystnad nu skulle uppstå
— en ‘tystnad ännu förskräckligare än det
mord-girigaste samtal; därför höll han andan och gick
försiktigt baklänges. Han satte ned foten varsamt
och stadigt, efter att först på ett riskabelt sätt ha
balanserat på ett ben och därvid varit nära att ta
en öfverhalning, först åt ena och sen åt andra sidan.
Så tog han ett nytt steg baklänges med samma
varsamhet och samma risk, därpå ännu ett och ännu
ett, då en kvist knäcktes under hans fot. Han blef
andlös af förskräckelse och stod och lyssnade. Intet
ljud hördes, tystnaden var fullkomlig. Han kände
sig oändligt tacksam därför. Nu vände han sig om
mellan sumakbuskarnas väggar — vände sig lika
försiktigt som om han varit ett fartyg — och gick
sedan på raskt men fortfarande varsamt. När
han kom ut vid stenbrottet, kände han sig säker,
så att han tog till sina snabba fötter och satte i väg
allt hvad han kunde. Han flög utför backen, tills
han kom fram till walesarens hus; han bultade på
dörren, och snart stucko den gamla mannen och hans
två stora och starka söner ut hufvudena genom
fönstren.
»Hvad ä’ det för oväsen här? Hvem ä’ det som
bultar? Hvad vill ni?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
