Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade kallat på dem en halftimmes tid. Men detta
sätt att afsluta dagens äfventyr var romantiskt
och väckte därför allmän belåtenhet. När
ångfär-jan lade ut med sin bullersamma last, fanns det
ingen ombord, som bekymrade sig det minsta öfver
den förlorade tiden, utom kaptenen på fartyget.
Huck var redan på sin post, då färjans ljus
glimtade förbi skeppsbron. Han hörde icke något
buller ombord, ty ungdomen var nu så stillsam
och tyst som personer i allmänhet äro, när de äro
half döda af trötthet. Han undrade, hvad det
kunde vara för en båt och hvarför den icke lade till
vid kajen — därpå tänkte han icke längre på den,
utan ägnade hela sin uppmärksamhet åt hvad han
hade för sig. Natten började bli mulen och mörk.
Klockan slog tio, vagnsbullret upphörde, enstaka
ljus började slockna, alla försenade vandrare
för-svunno, köpingen öfverlämnade sig åt sin slummer
och lät den lilla väktaren stå där ensam med
tystnaden och trollen. Klockan slog elfva och ljusen i
värdshuset släcktes; det var nu mörkt öfverallt.
Huck väntade en hel evighet, som han tyckte själf;
men ingenting inträffade. Han började misströsta.
Tjänade det någonting till — tjänade det verkligen
någonting till? Var det inte bäst att afstå från
alltihop och krypa till kojs?
Ett buller nådde hans öron. ögonblickligen
var hela hans uppmärksamhet spänd. Porten åt
gränden stängdes sakta. Han sprang till hörnet
af tegelmagasinet. Ögonblicket därpå snuddade två
karlar förbi honom, och den ene syntes bära något
under armen. Det måste vara kistan! De flyttade
alltså bort skatten. Hvad skulle det tjäna till att
gå och kalla på Tom nu? Det vore en galenskap —
karlarna skulle under tiden försvinna med kistan
för att aldrig mera återfinnas. Nej, han skulle följa
efter dem, i förlitande på att mörkret skulle skydda
honom mot att bli upptäckt. Efter denna
öfverens-kommelse med sig själf lämnade Huck sitt gömställe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
